måndag, augusti 07, 2006

Inte för kärleks skull

Det bekanta kuvertet. Den bekanta handstilen. Hjärtklappning.
För ett och ett halvt år sedan skickade hon tillgivna brev med vackra, värmande ord och kärleksfulla formuleringar.
Jag tog henne för givet, slutade att uppskatta det fina i tillvaron, hjärtat klappade själlöst.
I dag skickade hon en CD-skiva med en golftränarhandbok från utbildningen hon nyss avslutat.
Det är en ny tid nu.
Det var bättre förr.
Tycker jag. Men med största säkerhet inte X1.

torsdag, augusti 03, 2006

Jag som trodde att "Spelet" var en upplyftande bok.

"Det är dags för dig att förändras, att bara knäppa med fingrarna och bli nån annan. Tänk efter: Neil Strauss, skribent. Det låter inte särskilt sexigt. Ingen vill ligga med en skribent."

Ok, jag får leva i celibat resten av livet från och med nu...
Jättekul.

onsdag, augusti 02, 2006

Hepåre

Det har inte bloggats från den Dougheska datorn på länge. Vad har gubben gjort? Lite av varje. Vad?
Eh, åkt berg-och-dalbana på Grönan, parerat blicken i alla väderstreck på Tylösands strand, sovit på en klibbig neongul luftmadrass på ett lägenhetsgolv i 38 graders värme, tänkt på X1, läst en rätt kul bok om dejting, busringt till en tjej som blev vansinnig eftersom hon inte ville avgöra vilken partiledare som var sexigast; Göran eller Alf?, hoppat betong på Gnällbänken sedan vi krossat (well) Assyriska, blivit bjuden på hemlagad lunch av X, shotat Fernet, Tequila, Baccardi Ruzz men absolut inte Sambuca, spelat golf i Hestra, saknat X1, smått älskogskrankt sett den vackraste uppenbarelse detta år; iklädd en sagolik randig klänning på Leif´s Lounge, inhandlat en air condition, skrattat åt Persbrandts repliker i ”Skarpt läge” på Sergels Torg-bion, drömt om X1, dejtat LW, ätit alldeles för mycket pasta på Al Forno, badat i en iskall (säkert bara 22 grader) Ågelsjö, köpt en inflyttningspresent till X men i sista stund valt att lägga den i garderoben, börjat säga Hepåre igen eftersom Ted Åströms ripost i Sällskapsresan är klockan, spelat golf i Halmstad, köpt Neil Strauss kritikerrosade bok ”Spelet”, spöat kusinen i minigolf, dejtat MS, noterat att juli månad bjudit på en del heta romanser för flera vänner, tänkt på X och känt igen mig i Winnerbäck-strofen ”Mellan veta och vilja går vilsen och väntar på sans”, mottagit en knapp timmes långt fyllesamtal från X – som gjorde mig glad för stunden men förvirrad dagen efter, dyngförlorat mot två smör i minigolf, ätit sunkig köttfärssås på Pastakungen, konstaterat att både X och MS lämnat sina ex på grund av deras partners sjukliga problem med svartsjuka, åkt vilse i Farsta, Hökarängen, Norrköping, Halmstad, Linköping och Östermalm, saknat X1 lite till.

Nu har jag, på gott och ont, börjat jobba igen. På gott: mitt konto behöver en snabbkur till Eiffeltornet.
På ont: det blir lätt ganska tråkigt här på ”kontoret”. Ett Kalle Anka-plåster skulle kanske hjälpa.

lördag, juli 22, 2006

70 orsaker att dumpa mig

1. Jag har åkt polisbil i Portugal
2. Jag har varit ”Prio 1” i en ambulans (de trodde jag var döende, jag hade ett skrapsår på vänster lillfinger)
3. Jag har två plasttänder
4. ... för skateboard har aldrig riktigt varit min grej
5. Jag har sprängt upp en brevlåda med salpetersyra
6. Jag har fått stryk av en Europamästare i boxning
7. Jag är blödig och tycker att det är skönt att gråta
8. … för två veckor sen grät jag av lycka
9. Jag har opererat bort mina polyper
10. … och har sedan dess sjukligt svårt att dricka nyponsoppa
11. Jag går ner ett kilo varje gång det blir helg och utgången ligger i imperfekt
12. Jag har åkt telemarkskidor i Väggen (jag påminde inte lite om Stig-Helmer)
13. Jag tänker övervinna min höjdrädsla genom att hoppa bungyjump så fort jag får tillfälle
14. Jag har aldrig rökt
15. Jag har aldrig snusat
16. Jag har aldrig druckit kaffe
17. Jag har inte ens knarkat sig lite
18. … drömmen om lycklig tvåsamhet är min drog i livet
19. Jag tycker att sjögurka är världens äckligaste maträtt
20. Jag skrattar så jag dör åt The Office
21. Jag har vaknat på en skolgård med en jävla massa promille i kroppen, en bula i huvudet och tre poliser omkring mig
22. Jag avskyr att förlora
23. … ja, jag vet att det är en paradox att då hålla på IFK Norrköping
24. Jag tycker att det är jättekul att betala 20 000 i skatt varje månad
25. … folk som inte känner mig har ibland svårt att förstå sig på min ironi
26. Jag har avslutat ett treårigt förhållande per telefon från Spanien
27. … jag har fortfarande dåligt samvete för det
28. Jag har ”tackat” nej till två förlovningar
29. Jag vet inte om jag någonsin vill gifta mig
Jag har blivit kär vid första ögonkastet en gång
30. Jag kan inte öppna en OLW-chilipåse utan att omgående tömma helt innehållet
31. Jag är en nostalgiker av stora mått
32. Jag kan överanalysera ett SMS så att något himlafint blir något helvetesdåligt
33. Jag är väldigt ohändig
34. Jag tycker inte om att se mig själv i spegeln
35. Jag har inga mor- eller farföräldrar kvar i livet
36. Jag har fortfarande svårt att titta på min farfars gravsten, sedan det uppdagades att han i 30 års tid haft barn med en annan kvinna
37. Jag föraktar otrohet mer än allt annat
38. … till och med mer än baklängesmål på stopptid
39. Jag har sett fotbolls-VM, fotbolls-EM och Champions League på plats
40. … men ingenting går upp mot Jonas Wallerstedts 3-1-mål mot Mjällby i allsvenska kvalet
41. Jag har skickat 5300 SMS på två år
42. Jag kunde varit pappa i dag
43. Jag tycker inte om att stå i centrum
44. ... men jag bor hellre i centrum än på vischan
45. Jag skulle önska att man fick den perfekta fyllan med enbart likör 43 med mjölk
46. Jag har 2924 mejladresser i min Outlook
47. … Ex1 är inte en av dessa – av promillerande säkerhetsskäl
48. Jag har samlat på mig 63 fultalspoäng
49. … och har enligt bedömningen ”viss koll och vet bla att tubsockor är dålig smak, att Hisbollah inte är ett fotbollslag samt att man bör ha med sig en flaska vin när man är bortbjuden”
50. Jag tackade nej till ett fast heltidsjobb i Stockholm som redaktör förra veckan
51. … min GPS är glad över att inte behöva förtidspensionera sig
52. Jag har bott 40 meter från Medelhavet i fem månader
53. Jag vet inte vad jag skulle göra utan Barilla
54. Jag vet vad jag skulle göra om jag attackerades av ormar (kasta kroketter)
55. Jag undrar varför man alltid måste spela spelet för att vinna i dejtandets lotteri
56. Jag hade en svårartad 25-årskris
57. Jag har funnit den största kärleken i livet på en strandfest i Fuengirola
58. Jag är barnsligt förtjust i att busringa till folk
59. Jag röstade på Folkpartiet förra valet
60. Jag är medlem i Svenska Kyrkan men vet inte om jag tror på Gud
61. Jag har kommit 21:a i ett junior-SM i golf
62. … och spelat in hejdlösa 3 300 kronor i karriären
63. Jag har förlorat den största kärleken i livet till en 30-årig tjomme som blandar västgötska med småländska
64. Jag skulle vilja lägga på mig fem kilo i muskler
65. Jag hävdar att romantiker på ont tillhör ett utdöende släkte
66. … Romantic Park skulle kanske inte bli av samma karaktär som dinosauriemotsvarigheten
67. Jag har skrivit och spelat in en låt till en tjej
68. … jag sjunger som en krockad traktor
69. Jag tycker om att gå på kalas
70. … så nu går jag och firar Julia, 3. Häpåer.

torsdag, juli 13, 2006

Mu

Jag vill vara en ko. En ko som inte tänker eller överanalyserar. En ko som lever för stunden. En ko som inte funderar på framtiden. Vore kozy.

lördag, juli 08, 2006

Vägskälet

Nu drar jag iväg till Hufvudstaden med X.

fredag, juli 07, 2006

Låtlistan, Stångebro, i går

"Efter nattens bränder" dominerade Lasses låtlista på Stångebrofältet i går. Det var 24 grader i luften när vi stärkta av en stark treplussig konsert traskade hemåt i den trolska sommarnatten.

Kvällens positiva överraskningar: Fria vägar ut, Inte för kärleks skull, Jag vill gå hem med dig.
Kvällens neggos: Att inte Timglas spelades. Den här gången heller... Och att allsångsfavoriten Kom änglar glömdes bort.

1. Min älskling har ett hjärta av snö
"Hennes gröna ögon gör mig matt."
2. Sen du var här
"Sen du var här har allting blivit större
Det är lättare att vakna
Nu kan jag se mig själv gå runt
Och inte riktigt ha nånstans att ta vägen."
3. Nånting större
"Här under askan av sönderbrända drömmar
ska vi nu bygga nånting större."
4. Lång dag
"Det fanns en spricka där solen tog sig in
Där vi andades på nytt och där våren ömsa skinn."
5. För dig
"Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan att ha nånstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
med dig, med dig, med dig."
6. Fria vägar ut
"Du har så underbara ord
Du kan le så att jag smälter
Du kan ge så jag tar åt mig."
7. Söndag 13.3.99
"Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du?"
8. Stort liv
"Din ungdom kommer aldrig igen
jag har så mycket förstånd men förlorar än
så jag lovar dig ingenting käraste vän
det är ett kort liv."
9. Dunkla rum
"Torka tårarna min vän
jag tror jag vet ungefär hur det känns
som att försöka dansa med en myndighet."
10. Elden
"Det har inte samma charm att ragla hem klockan fem
Det är inte lika inspirerat nu som 1995, om du minns."
11. Inte för kärleks skull
"Någon har valt att bestämma hur kärlek går till
med regler och råd
Så därför inatt, ska vi älska som fåglarna vill"
12. Du hade tid
"Du är ett glashus, å jag är en sten
Men det är du som försöker se igenom mig."
13. Elegi
"En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går, och aldrig kommer igen."
14. Hugger i sten
"Som du sa, det kan va svårt att bli riktigt nöjd
det är så lätt att fantisera
Mina tankar och minnen står mig upp i halsen
men mycket vill ha mera."
15. Jag vill gå hem med dig
"Du är den enda
Du är den bästa
som jag har letat
som jag har väntat."
16. Söndermarken
"Gråvita skyar, tandläkarväder, nån grävmaskin som sliter upp en cykelväg vid fotbollsplan
och nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar
ser jag när jag blundar, och nånstans där så blev jag den jag är nu."

Extranummer:
17. Åt samma håll
"Jag ger min själ till händerna som ger och inte rycker
Jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker."
18. Stockholms kyss
"Jag har seglat med ett sjunkande skepp
och tro mig, jag har velat stävja vinden."
19. Solen i ögonen
"Vi är änglar med blickarna högt i det blå
Vi är dom som förlorar men jublar ändå
Vi är dom som kan skratta åt allt med varann
vi är dom som kan gråta när ingen ser på."
20. Ingen soldat
"Jag har härjat krig i huset,
jag har härjat krig i mig,
mina ögonlock är tunga nu,
snart drömmer jag om dig."
21. Kom ihåg mig
"När du har varit i alla vrår
Och du har testat allt som går
Och när du tröttnat
Kom ihåg mig då."

onsdag, juli 05, 2006

Hon kommer från främmande vidder

Känslan av klassisk otillräcklighet. Det är den som väcker mig och som är stadigt sällskap på huvudkudden under den traditionella vakna-upp-till-tre-snooze-perioden.
Det är nåt som händer med min kropp, hjärna och själ.
Mitt vanligtvis så stora VM-engagemang decimerades som vore det Gunnilse-Floda i går på tv.
OLW:s chilinötter, som sänktes ned i den kornblåa designskålen, lockade plötsligt lika mycket som spenatsoppa.
Och sova, det kan jag inte göra.
Det enda som är precis som vanligt är att tankar attackerar mig från höger och vänster. Just nu är de inte speciellt välvilliga.
För inte räcker jag väl till, när jag ikväll möter upp X för träff nummer två?

Efter uppbrottet med Ex1 har jag blivit något av dejtmästerskapens Fredrik Nyberg. Stabil på pappret, men när det väl börjar gälla saker kör jag på portar, grenslar, åker ur.
Ibland medvetet för att komma ifrån situationen på ett smidigt sätt, som en slags bortförklaring för att jag ändå inte vill vinna.
Den här tjejen är annorlunda. Hon får mig att vilja komma först i mål, utan en fadäs på vägen ned.
Den här gången vill jag inte bli ihågkommen som en uråkning i dejtschemat. Beror det på att jag äntligen kommit över Ex1, och hittat mig själv? Eller handlar det om att jag hittat henne?
X besitter egenskaper jag värdesätter högt. Det är mer än bara det blonda, vackra, brunögda, mer än bara yta. Hon kan göra fantastiska djupledslöpningar med resonemang och tankar som får mig att se på saker på ett helt nytt sätt. Yta och djup i en blandning som min dejtkompott kanske innehållit tidigare, men inte med samma höga procentsats.

X tog initiativ till att ses en andra gång. Det blir ett restaurangbesök och det fasar jag över av två anledningar. Jag avskyr att provsmaka vin. ”Håller jag glaset rätt? Säger jag rätt saker när jag godkänner vinet?”
Dessutom gäller det att välja ut en lämplig restaurang, eftersom hon jobbar som kock och förmodligen tycker att valnötsjärpar med basilikapesto eller ugnsbakad röd snapper med äppelrisotto, örtolja & äppelchips smakar bättre än Doughpleasers special: Felix microvärmda Delikatessköttbullar garnerad med… Barillas exklusiva sexkronorsspaghetti.
Men det ska bli trevligt. Och nervöst. Magen brukar sällan kittla av oro, så det känns tudelat. Första dejten efter Ex1 var jag överspänd som ett elstängsel, men det var 15 månader sedan och då var mina intentioner inte större än att bara bli omtyckt.
Ska det här bli tionde dejtgången gillt?
Kan det verkligen bli något mer än bara några dagars eller veckors dejtande?
Min nyfikna dragningskraft till X hjälper till att skjutsa mig framåt med fåfänga förhoppningar.
Men innerst känner jag mig dömd att misslyckas. Hon är förmodligen lite för bra för mig. Precis som Ex1 var.
Men jag tänker i alla fall våga försöka den här gången. För första gången på 15 månader.
Jag intalar mig själv att det bor en hjälte i varenda liten flopp.

All I need is... luck.
En jävla massa luck.
Wish me luck.

måndag, juli 03, 2006

Högt i det blå, med IFK

Det är måndag och då är det inte legitimt att skrämmas. Framför allt inte på morgonen.

Men:
2003: Boden - IFK 5-0
2004: Friska Viljor - IFK 5-2
2005: Boden - IFK 2-1

Ni förstår var jag "vill" komma? Ikväll åker Peking till Torpavallen och bortamöte mot Qviding. Otäckt. IFK har en förmåga att underprestera å det grövsta en gång varje säsong, och då allra helst mot jumbolag.

Lägligt nog har jag varken möjlighet att följa matchen på plats, vid text-tv:n, framför www.svenskfotboll.se eller lyssnandes till Radiosporten.

Men jag tippar 0-4. Jag är nämligen inte nervös. Doktorn?

torsdag, juni 29, 2006

Dumstumt möte

Jag borde ha tagit chansen.
Förbannat.

December 2005. Fredagsflighten SK 730 var på väg att lämna Arlanda. Jag satt ensam i ett tremannasäte och undrade hur mitt första möte med Ryssland skulle bli. I munnen vilade en Center, i öronen en stillsam MP3-ballad och i magen en gnagande oro för att fastna i en rysk kontroll och bli kastad i närmast möjliga fängelse i Sheremetyevo.
Från min plats nästan längst bak i planet noterade jag att fyra gestalter steg på, märkbart stressade i steg och rörelser.
Jag såg det ganska snart, men det ville liksom inte koppla. Mitt rationella jag tog obetald semester och Brain Island överbefolkades av vilsna semesterlirare som inte förstod någonting.
Var det... verkligen...?
Ja.
Jo.
Några sekunder senare bänkade sig Anna Platt intill mig.

"Jag ska värma dig Anna
Jag ska lyssna och förstå
För trots all tomhet
Trots det timglas som sliter i oss
Så ska vi hitta en väg ändå
Vi ska hitta en plats ändå
Hitta ett hem vi två"

Bredvid henne - på andra sidan gången - slog sig pojkvännen ned, han som skrev och framförde fantastiska "Timglas".
Under tiden min hjärna spelade 1930-tals-piano från svartvit stumfilm beställde Lars Winnerbäck in gin och tonic, kaffe, röda Pringles-chips och började lösa gåtor i sin bok med omslagstiteln Hjärngymnastik.
I drygt två timmar satt jag och funderade på vad man ska, kan och bör säga till sin musikaliska förebild, han som med vars ord och texter betytt mer för min personliga utveckling än alla de hookar jag slagit out-of-bounds.
Folk runtomkring tog autografer samtidgt som jag i min banala stumhet fortsatte operation tystnad.
Jag fick ett hej.
Jag fick låna ut en penna till Lasse Winnerbäcks syrra i ryska passkontrollen.
Men jag fick inte samtalet.
Jag fick inte till det.

Jag borde ha tagit chansen.
Förbannat.

--

P3:s duktige Christel Valsinger intervjuade Lasse den Store när våren 2006 fortfarande var presens. Länken återfinns här.

tisdag, juni 27, 2006

Sprechen Sie Deutsch?

En turkisk kvinna på ett italienskt fotbollsforum jävlas med mig.
Eller nåt.
Hon har tydligen läst en artikel jag skrivit, som översatts, och dragit slutsatsen att jag är... TYSK.

"i read a monthly sports magazine called Goal and maybe u heard about it too. in its october 2005 press, there was a section about the 3 greatest derbies around the world and they put ours at the first place. and let me remind u that this magazine is nothing to do with Turkey, they do not even mention Turkish league. only the editors in Turkey add the news to it if something big happens. (like a title or st) and the writer of the section is XXX XXX, see he is not Turkish. possibly he is German"

Nä, jag heter inte Heinrich och jag är måttligt intresserad av att byta medborgarskap till ett land som klappar domare på ryggen efter kortviftande eller som tycker att det är HEJDLÖST roligt att skämta om vikingar, Dalarna och vingliga fällstolar från Ikea.

Jag ska aldrig mer Google-söka mitt namn.

måndag, juni 26, 2006

Fiktiv verklighet

"... i min drömda sagovärld".
Det är en Winnerbäck-dag. Igen. Som så många gånger förr.
Lasse sjunger, jag lyssnar, Lasse sjunger, jag känner igen mig.
I dag bygger metaforen på sagovärlden. På sätt och vis sitter jag i den stolen jag drömde om som minior. Jag var sju år och avverkade kollegieblock som Horace Engdahl läser litterära mästerverk av djiboutiska författare.
Med den högst fantasilösa signaturen HL skrev jag referat om fotbolls- och hockeymatcher i den fiktiva Norrköpingsjournalen.
Vita Hästen-Rögle 5-2 (1-1, 3-0, 1-1).
Analys på det.
Och tabell. Uppdaterad med omgångens samtliga matcher.
Jag var uppslukad av idrotten i allmänhet och av skrivandet i synnerhet. Jag var en statistiknörd som älskade resultatbörser över allt annat.
(det var innan Ann-Sofie, tio bast, kom in som en stormvind och förändrade allt)
När mina kompisar drömde om att bli blåvitröingar i Sampdoria eller brandmän i Krokek önskade jag mig ett liv som skribent.
Det är 18 år sedan.
Nu sitter jag här, i min lilla kammare, och drar in levebrödet delvis tack vare derbyn, tabeller och den vässade pennan.
Doughpleaser - i sin drömda sagovärld? Ja, egentligen.
Men just nu är bladet tomt och svart. När man är nere i dalen och gräver är det svårt att ha det kreativa jobbet, att hålla uppe fasaden i telefonen, att alltid försöka leverera och prestera.
Som det känns i dag skulle jag nio gånger av tio sadla om och simplifiera mina sysslor. Ett yrke där det enbart krävdes enkla pliktskyldigheter. Gör så, tänk inte, bara gör...
Och att vara sin egen chef är svordom i mig inte bara en dans på rosa moln. Betald semester? Jag måste slå upp orden i SAOL för att få en förklaring.
Men - egentligen: det är inte jobbet som enskild företagare i en armbågsviftande bransch det är fel på. Jag befinner mig ju fan i en drömd sagovärld. Jag borde sluta klaga. Men det är så mycket krux i bagaget för tillfället att jag inte tillåter mig själv att njuta. Det låter enkelt att knäppa upp låset och bara slänga iväg allt innehåll, men är svårare i praktiken. Livet - 2006-06-26 - är en ångestfylld resväska där jag tappat bort lappen med kombinationsnumren.
I morgon kanske jag hittar den.
Då ska skiten rensas ut.
Och det är väl som Monica Törnell sjunger, i den fantastiska "Här och nu"-duetten med Thorsten Flinck:
"En del av storheten i våra liv
Är att inte veta hur nästa dag ska bli."

Måste vara två?

"Har du hört om han som ränner på stan
Och är på jakt efter varma händer
Har du hört om han som alltid kommer fel
Om hur han än stämplar och eftersänder
Han säger: Allting går att leva på
Men man nästan måste vara två."

söndag, juni 25, 2006

Jag har gjort ett lotteri av mina drömmar

VM rullar vidare med en illa dold gäspning. Min utgångstippning var lika kliniskt befriad från rätt som Henke Larssons straffdebacle.
Och domaren, en konverterad journalist till råga på allt, retade mig till 41-gradig gallfeber när han med tidernas hånleende skickade Teddy Lucic till evighetslång semester från VM-spel.

Och så går vi mot mörkare tider.

Men den sjätte juli (vad fan, det är ju snart julafton igen!) närmar sig åtminstone med galopperande Anders Frisk-kliv. Då är det dags, för Vita Hästens medlemslotteri - så att säga. Nej, det är det naturligtvis inte. Men nästan. För när Winnerbäck äntrar scenen på Stångebros fält är livet bättre än ett lotteri. Vinsten är ofrånkomlig.

No woman

No cry.

lördag, juni 17, 2006

Drömtydning

Det var hett i studion och tre ystra blondiner, med intelligenskvoter i paritet med överförfriskade gnuer, hade precis fått lämna programmet.
Sedan förkunnade programledaren:
- Och näste person att lämna Big Brother-huset är... Henrik!
För det första: vad gjorde jag i BB?
För det andra: varför var jag så impopulär att jag var tvungen att lämna huset redan som fjärde person - och första kille?

Senare under natten tog jag ett flyg från Stockholm till Norrköping. Piloterna satt längst bak i planet. Jag, Sofia och några golfnötter hade däremot placerat oss längst fram i förarkabinen. Eftersom det var kyligt i luften hade de lågt svävande molnen täckts med is, vilket innebar att planet var tvunget att flyga lågt. Vi åkte sick-sack mellan trädtoppar i dimman. Till slut var olyckan ett faktum. Högervingen klipptes av när en stor tall bröstade upp sig från sidan. Piloten sa: "håll tummarna nu, det finns fortfarande en liten chans att vi överlever. Men vi stöööörtar".
Jag plockade upp mobilen och sa: "nu ska jag SMS:a till mamma och pappa".
"Varför sa det?", sa Sofia. "Du hinner ändå inte skicka iväg det innan vi dött".
Vi landade mellan barr och kottar och kanade ner i en sjö.
Folk klättrade ut från de sönderslagna rutorna och började spela... tennis.
Själv kunde jag inte hitta min mobil.
Ångest.

torsdag, juni 15, 2006

Medge

... att Leo Beenhakker är skrämmande lik Nalle Knutsson.
... att Michael Ballack har en tvillingbrorsa i Matt Damon.

Old man, walking on the green mile

Man vet att man inte längre är en nyponbuske när man;
- Får ett brev från TeliaSonera, där det förkunnas att telefonprislistan från och med 4/9 inte längre tillhör kategori "Ungdom".

Prosit, por favor

Man vet att man är ganska klantig när man;
- Samtidigt som man gurglar vatten nyser, och tapetserar hela tangentbordet med Imsdals kolsyrebefriade H20.

VM-tider, hej hej

Man vet att det är VM när man;
- Signerar sina artiklar med "Henrik Larsson", och det tar fem sekunder innan man inser att efternamnet faktiskt är fel.