"Duuu äääär miiin maaaan". Helen Sjöholm gormade, mannen utan namn log och Anja Pärson, på stolen till höger, ville bort. Iväg. Väck.
Hon verkade vilja dyka ner under marken, till Globens mörka, okända skrymslen, försvinna i Söders kloaksystem och inte dyka upp huvudet förrän Idrottsgalan var passé och ett tomt Skinnarsviksberget inom räckhåll.
Vad kunde folk tro?
”Att jag och han… äh, nä…”
Okej, jag erkänner. Jag kände inte igen Anjas bordsgranne. Han var blond med it-frisyr och utrustad med osäkert kroppsspråk. Jag trodde det var Anjas nya kille. Att de var lite omaka, bara.
Jag hade fel. Han hette tydligen Jan Brink, red på hästar och vann medaljer. Jaha. Så… roligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag missade ju hela galan!
Helen Sjöholm var det enda som var bra med galan. Men så avskyr ju jag sport också.
Hallå! Så där ser man. Nu har H:et skaffat blogg också :)
Trevligt med ett spridande av LW. Skinnarviksberget. Hm, det säger mig inte så mycket alls faktiskt. Må kolla upp det!
Idrottsgalan. Den följdes direkt på stället. Var lite fräckt. Heja Tony! Äntligen!
Skinnarviksberget är Stockholms innerstads högst belägna punkt, 53 meter över havet. Ta med en kär vän, en korg med godsaker och blicka ut över Riddarfjärden, Norr Mälarstrand, Riddarholmen och Gamla Stan. Romantiskt är bara förnamnet.
Skicka en kommentar