Oddsen att jag får hångla på personalfesten existerar inte.
Att vara sin egen chef är okej i många lägen, men det har sina avigsidor. Det känns exempelvis svalt upplyftande att fira ett hyfsat månadsbokslut med… sig själv.
Men jag riskerar i alla fall inte att bli sparkad på grund av ”störande dialektala inslag” (skulle väl vara om jag till förbannelse tvingades lyssna på min egen röst på bandspelarens ”repeat”).
Arbetar man för Sveriges Radio kommer saken i annan dager. Fråga Anders Wettergren. Han fick sparken från sitt jobb som väderpresentatör på P1 för att han inte var tillräckligt ”radiomässig”.
Komikern Robert Gustafsson är en jävel på att imitera speedwayåkande masar, men tycker att ”östgötskan är den roligaste dialekten att härma”, eftersom det ”ger en stereotyp bild av en komplett byfåne".
Doughpleaser är alltså en byfåne. Inget nytt under solen.
För en tid sedan diskuterade jag östgötska med Anders Johansson (känd från Anders & Måns). Vi kom överens om att dialekter är uppfriskande.
”Men vi östgötar framstår inte som så jävla smarta. Lite korkade, så där”, sa han och jag nickade såklart, lite korkat, så där.
Hade jag levt på 1800-talet och gått i skola hade jag med största sannolikhet fått nöta skamvrå på grund av usel ”uttalshygien”. Ja, det är sant, begreppet som sådant är inte så fasligt gammalt i svenska skolsystemet som man kan tro.
Först 1982 framstiftades att man får prata som man vill i skolan.
Dä ä ju döbra, för kyvingen.
Jag får inte hångla på personalfesten men jag får i alla fall snacka som jag vill.
Oavsett om jag har sandpapper i halsen eller druckit sju öl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Det är kul och intressant med dialekter. Jag har kommit fram till att jag är stolt över min norrländska. Det mest tragiska är dock att jag tappar den om jag umgås med andra människor, med andra dialekter. Jag faller in i en annan rytm i språket, helt ofrivilligt. Dumt! Urbota dumt! Nej men serru. Hångla eller inte. Bräk på med dialekten. Så mycket du bara kan!
Jag gillar också dialekter. Det är charmigt. Har lite svårt för tungmald skånska, men fixar man bara tolk och uppslagsverk så brukar det lösa sig.
Eftersom jag driver mitt lilla enmansföretag är hångel uteslutet. Doughpleaser finner inte Doughpleaser tillräckligt attraktiv för att han ska lägga in en allvarlig stöt på Doughpleaser.
Ja alltså Doughpleaser. Vad gör du riktigt? Vad driver du för företag? Jag är som less på mitt jobb. Du behöver inte anställa en norrländska? Ska klura på vilka färdigheter jag kan besitta. Jag kan tänka mig att flytta.
Även om du inte skulle påstå att Doughpleaser är särskilt attraktiv (jag kan inte kommentera) men så kan jag säga att han verkar rackarns trevlig. Även om han pratar om sig själv i tredje person. Hm...
Anar jag en liten flirt? Hehehehhe. Doughpleaser, lägg ut ett kort på dig själv! Är inte Cecilia värd att se din vackra nuna? =)
Cecilia: På riktigt? Då rullar jag tummarna och väntar på bättre (års)tider. Eller så gör jag någonting helt annat. Mysteriet kanske får sin lösning under våren.
Sofia: Hon är värd ett betydligt bättre öde än så. Jag vill inte spoliera hennes torsdag med ett infernaliskt ögonblick. Jag har hört att sånt kan ge men för livet.
Haha. Vad händer nu?! Flirtning? Hoppla!
As if!
Skicka en kommentar