In i dimman

”Har du legat med henne, så får du stryk.”
Han sa det med glimten i ögat, men någonstans i bruna ögonvrån skönjde jag något slags allvar.
Jag känner honom egentligen inte alls. Det vi har gemensamt är förnamnet, en bekant och att vi växt upp till Bullen, 3D-glasögon och manchesterbyxor med hål på knäna.
Vi brukar träffas i promillerandets tjocka dimma på krogen, och konversationerna är så där ytliga som de blir med folk man bara känner på omvägar.
Men den här gången hade han tydligen hakat upp sig på att jag varit på samma förfest som hans exflickvän i Stockholm för några veckor sedan. Och eftersom han fortfarande är sjukligt svartis så tål han inte tanken att någon annan kanske lägger vantarna på tjejen som var hans andra hälft i några år.
Märkligt det där med uppoffrande kärlek. Under tiden de var tillsammans var han otrogen flera gånger. När hon väl gjorde slut - i april i fjol - gick det upp ett ljus för honom.
Det brinner fortfarande. Gräset som var så brunt förvandlades till frodigt grönt när hon stack.
Senast de träffades ute, det var på juldagen, ställde han 100 frågor och eftersom svaren inte blev som han hade hoppats på, strilade tårarna ned på dansgolvet.
”Ja, det är klart att jag träffat andra”, sa hon ärligt utan att flacka med blicken.
Det var hennes lilla revansch.
”Coola glidaren” grät.
Nu har han ingen att vara otrogen mot längre.