Kast med liten krokett

Den vämjeliga nätpytonormen klängde sig fast runt pappas hals, och tryckte åt.
Pappa skrattade.
”Ingen fara”, väste han fram, ”den vill bara leka lite”.
Det var en bisarr syn. När äckelreptilen till slut tröttnade på att roa sig berättade pappa att ormarna tagit över Sverige. ”Det har hänt så mycket under tiden du varit iväg och rest.”
Utan att hinna invänta nästa andetag attackerade någon slags huggorm mig från sidan. Han ville väl leka. Jag var inte lika sugen. För att markera mitt missnöje och dölja mitt klenmod kände jag mig tvungen att agera. Ormar står inte högt upp på min favvolista. Men idéerna tröt.
Till slut hittade jag ett tillvägagångssätt för att framhäva mitt revir på vardagsrumsgolvet.
Jag kastade… kroketter!
Frasiga, frysta och missbildade potatisar!
Eh, okej.
Sedan vaknade jag och ägnade en stilla tanke om vad drömmen egentligen säger om mig och krishantering.