Hon kommer från främmande vidder

Känslan av klassisk otillräcklighet. Det är den som väcker mig och som är stadigt sällskap på huvudkudden under den traditionella vakna-upp-till-tre-snooze-perioden.
Det är nåt som händer med min kropp, hjärna och själ.
Mitt vanligtvis så stora VM-engagemang decimerades som vore det Gunnilse-Floda i går på tv.
OLW:s chilinötter, som sänktes ned i den kornblåa designskålen, lockade plötsligt lika mycket som spenatsoppa.
Och sova, det kan jag inte göra.
Det enda som är precis som vanligt är att tankar attackerar mig från höger och vänster. Just nu är de inte speciellt välvilliga.
För inte räcker jag väl till, när jag ikväll möter upp X för träff nummer två?

Efter uppbrottet med Ex1 har jag blivit något av dejtmästerskapens Fredrik Nyberg. Stabil på pappret, men när det väl börjar gälla saker kör jag på portar, grenslar, åker ur.
Ibland medvetet för att komma ifrån situationen på ett smidigt sätt, som en slags bortförklaring för att jag ändå inte vill vinna.
Den här tjejen är annorlunda. Hon får mig att vilja komma först i mål, utan en fadäs på vägen ned.
Den här gången vill jag inte bli ihågkommen som en uråkning i dejtschemat. Beror det på att jag äntligen kommit över Ex1, och hittat mig själv? Eller handlar det om att jag hittat henne?
X besitter egenskaper jag värdesätter högt. Det är mer än bara det blonda, vackra, brunögda, mer än bara yta. Hon kan göra fantastiska djupledslöpningar med resonemang och tankar som får mig att se på saker på ett helt nytt sätt. Yta och djup i en blandning som min dejtkompott kanske innehållit tidigare, men inte med samma höga procentsats.

X tog initiativ till att ses en andra gång. Det blir ett restaurangbesök och det fasar jag över av två anledningar. Jag avskyr att provsmaka vin. ”Håller jag glaset rätt? Säger jag rätt saker när jag godkänner vinet?”
Dessutom gäller det att välja ut en lämplig restaurang, eftersom hon jobbar som kock och förmodligen tycker att valnötsjärpar med basilikapesto eller ugnsbakad röd snapper med äppelrisotto, örtolja & äppelchips smakar bättre än Doughpleasers special: Felix microvärmda Delikatessköttbullar garnerad med… Barillas exklusiva sexkronorsspaghetti.
Men det ska bli trevligt. Och nervöst. Magen brukar sällan kittla av oro, så det känns tudelat. Första dejten efter Ex1 var jag överspänd som ett elstängsel, men det var 15 månader sedan och då var mina intentioner inte större än att bara bli omtyckt.
Ska det här bli tionde dejtgången gillt?
Kan det verkligen bli något mer än bara några dagars eller veckors dejtande?
Min nyfikna dragningskraft till X hjälper till att skjutsa mig framåt med fåfänga förhoppningar.
Men innerst känner jag mig dömd att misslyckas. Hon är förmodligen lite för bra för mig. Precis som Ex1 var.
Men jag tänker i alla fall våga försöka den här gången. För första gången på 15 månader.
Jag intalar mig själv att det bor en hjälte i varenda liten flopp.

All I need is... luck.
En jävla massa luck.
Wish me luck.