15 år senare

Det är kul att städa.
Nej, det är det självfallet inte.
Men det är roligt att städa om man hittar gamla skatter i lådorna.
I femman skrev jag en resumé om mitt fantastiska liv. Mycket sport handlade det om. Och utseendefixering.

Mina föräldrar säger att jag var lugn som liten. Jag var ganska tjock, både i ansiktet och runtomkring kroppen.
Ja. Jag var en tjockis! I fyra år. Sen blev jag en sparris. I 20 år. Nu är jag... jag vet inte. Struntar i att lägga upp en bild på mig iförd enbart Speedos i alla fall.

Jag har aldrig haft napp eller sugit på tummen.
Tro det eller ej, jag har inte lagt till mig dessa dåliga ovanor nu heller. Hittills.

En gång när jag bestämt skulle ut och cykla hände något. Cykeln hade, vilket jag inte visste, punktering. Jag ramlade så småningom illa och jag fick hjärnskakning och jag fördes till sjukhus.
"Så småningom"? Herregud. Använde jag såna ord när jag gick i femman? Punkteringen var mer väntad. Jag var ett klantarsel som hade en tendens att skada mig bara jag gick utanför dörren. Det är ett under att jag fortfarande lever.

Vad jag inte tycker om:
1. Krig
2. Höga höjder över vatten
3. Måndagsmorgnar
Det enda med krig jag ser något positivt i, är bensinpriskrig. Micropris på tolv kronor litern. Come on!

Jag är ca 160 cm lång och jag tror jag väger 45kg.
Vilket muskelknippe, va! En riktig magnet på mellanstadiediscona där små påsar med dillchips var lika attraktivt - om inte mer - som Ann-Sofie, Maria och Paulina.

Jag bär tandställning på grund av mina utstående tänder. Jag har också mina öron utåtstående.
Haha! Självinsikt! Hur kunde Paulina stå ut med mig i två veckor i fyran? Hon som var så söt.

Varje år åker våran familj till Sälen och åker skidor. Det finns en del roliga backar och den brantaste av backarna i Sälen är Väggen med sin fallhöjd på 45 grader. Den har jag åkt några gånger men den är inte så rolig.
Jag som inte ens vågar åka Väggen i dag. Det är ju som att dödsförakta skeenden! (till mitt försvar är mina skidor minst en halvmeter för långa).