9E

Mycket nostalgi på denna blogg nu. Det blir lätt så eftersom backspegeln är desto enklare att beskriva än framtiden.
Om drygt två veckor korsas backspegelns och framtidens vägar.
Det har gått tio år sedan jag vi gjorde upp med högstadiet, vi 80:or.
Nu är det dags för klassfest.
”När du har tröttnat på prat om väder, vind och antal producerade barn” ska jag utnyttja ett konversationskort ”för att få svar på det där du egentligen vill veta”.
Det står: ”Om du var tvungen att bli tillsammans med någon i vår gamla klass – vem skulle det vara?”
På den nivån är det.

Just nu är jag inte speciellt sugen på att gå dit, men jag vet ju hur det kommer sluta.

Blott nio av 30 är skrivna i orter utanför Norrköping. Allt från Hyltebruk till Järfälla. De flesta i förorter till Stockholm.
Det är inte mer spännande än så, men jag är varken besviken eller förvånad. Bara luttrad. Är vi hemmakära eller bortarädda?
Jag kan bara tala för mig själv (i nyktert tillstånd); och jag gillar den här stan. Trots att den kan vara klädd i kejsarens kläder vissa dagar. Men är det inte så överallt?
Så var det ju i Fuengirola. I Solna. I Torrevieja. Och här.
Men jag gillar det lilla i det stora; tycker om bruset invid Strömmen, lummiga promenader, härliga IFK och vår olagligt fula dialekt. Inget märkvärdigt i sig, men tillsammans rätt vardagsromantiskt.
Jag är nog hemmablind.
Men jag är uppenbarligen inte ensam.

Kanske man borde gå dit, ändå.
Bara för att se vilka som ”lyckats”, ”misslyckats” och framför allt – vilka som frontalflirtar med vilka.