När IFK slog ut Giffarna ur cupen skrev jag ett taskigt mejl till nämnde Hård. Med östgötsk glimt i ögat. Efter två månader svarade han. Och fyra månader senare fanns mina illvilliga rader med i hans bok "Konsten att förlora". Visst rättfärdigar detta mig som författare?
Från boklig delikatess till aptitlig lunch. Det blir firre. På mammas inrådan. Jag vet inte om hon är rädd för att jag ska åka på skörbjugg eller om hon bara tycker att jag är allmänt korkad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar