Helgen skulle bli vit antagen efter en skepnad av Doughes glorifierade bubbla.
Det blev inte riktigt så.
Igår intog fröken Ternheim Norrköping och jag önskar att jag stått handfallen inför något lågmält, akustiskt, vemodigt.
Jag möttes av blaskig öl, skränigt stråkarrangemang och en en speeed som inte riktigt gick hand i hand med Annas uttrycksätt.
Konserten blev en halvlång gäspning där enbart smått eleganta gold oldies lyfte taket. "Better be" och "I follow you nonight" besjöngs precis på den nivå jag trott och hoppats på.
Swartling, Macke och M såg det inte - men min hud bekläddes av gåsig hud i den stunden. Anna spelade i princip alla låtar förutom "I say no" vilket var tidstypiskt i sig. Den låten fick mig att gå vidare efter breaket med X1. Naturligtvis dissades denna och jag gick hem smått paraneurotisk efter att ha blivit bestulet ett glömt underverk.
Ikväll har jag tänkt en del på X1, som sig bör efter en och annan tequila, öl och cider. Jag och kvinnan jag knappt minns namnet på var sist från nattklubben. Det som hände och det som hade hänt spelade ingen roll. Det var ett par minuters tidflykt från verkligheten. Jag var, precis som vanligt, i jakten på ingenting. Hångel utan känslor är meningslöst,
Sov gott, /H
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du var kanske fullast... Antagligen mest sentimental. Och såklart mest välformulerad, som alltid.
With some perspective and dedication you will find somebody new.
Someone very special.
Someone more in love than X1.
Someone who will be your brightest hour.
She'll be coming very soon...
Maria,
Välformulerat? Kvalificerat skitsnack, skriver jag :)
Jag menar: "Helgen skulle bli vit antagen efter en skepnad av Doughes glorifierade bubbla." Jag fattar ingenting.
S,
TY. Hope you´re right.
Skicka en kommentar