”Vad är skillnaden mellan den här liften och sittliften i Tandådalen?” frågade jag inbilskt.
"Den här går mycket snabbare!”, utbrast jag innan de andra hann svara.
Tio sekunder senare hade vi liftat oss från Hundfjället i Sälen till kommunskylten in till Skellefteå.
Mary hyrde en kundvagn för femtio kronor, hon hävdade att det nya modet i skidbacken var att åka slalom med en sådan framför sig.
Själv lämnade jag skidorna kvar på toppen och åkte istället nedför branten iförd pjäxor – försedda med nanovalla.
Allt var väldigt osammanhängande. De senaste två veckorna har jag säkert drömt om skidupplevelser, i olika former, ett tiotal gånger. Kan någon drömtydare här ledsaga mig bort från pisterna? Varför beger mig alltid till fjällen när ögonen slocknat? Det börjar bli tjatigt. I natt avslutade jag det sista åket draperad enbart kalsonger. Det kala och kalla skräckscenariot vill jag inte uppleva en gång till.
lördag, januari 13, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag drömde att någon högg mig i ryggen med en kniv.
Skiddrömmar låter mysigare trots din galna hjärna...
Hahaha :) Vi skulle ha sjukt roligt om vi träffades i samma dröm...
Skicka en kommentar