XIX: Fröken Svår

Först trodde jag att han kastade en flatmacka. Men när föremålet prickade havsytan lät det mer som ett dovt magplums.
CG hade slungat iväg sina nyinköpta skor i Medelhavet, först den vänstra och sedan den högra, och nu flöt de långsamt bort från strandkanten.
Med sina bara 44:or satte han sig i en närbelägen solstol utan att skrapa bort den kvällsfuktiga sanden mellan tårna. På sluddrig Baccardi Breezerska – inofficellt strandfestspråk – försökte han förklara hur Zmileys kille attackerat honom på kajen.
Först med ord, sedan handgripligen.
Eftersom CG själv inte var den som tog till våld gick han istället loss på skorna. 1000 spänn rätt i havet. Aldrig hade jag sett honom så upprörd.
Samtidigt som jag försökte tala honom tillrätta, med min lugnaste av röster, höll jag ett getöga på personerna runt elden några meter bort på stranden. JH hade slagit sig ner bredvid Blondie och inlett sin raggarturné. De senaste dagarna hade han i envetna SMS experimenterat med ord och uttryck som skulle kunna tänkas kunna få henne att smälta. ”Hon verkar lite svår”, hade JH sagt i lägenheten, och jag hade jublat inombords.
Men för varje sekund som gått blev jag mer övertygad om att jag aldrig skulle våga ta chansen och berätta vad jag kände för henne. För vem var egentligen jag? En ingen alls. Inte ens när jag var förförd och stärkt av Yurinkas lågkvalitetssprit.
Vid elden var det allsång till ”Trubaduren” sedan Kricka dragit fram guran. Jag nynnade bara med när alla andra skrålade: ”jag hade fått span på en dam som kan få en å bli monogam”. Naturligtvis tänkte jag på Blondie.