"Öppenheten som bloggen erbjuder är oerhört spännande. Plötsligt får man reda på saker om människor som de aldrig skulle ha vågat dela med sig av öga mot öga. Det är den blyga människans revansch.”
(Populär blogspottare)
torsdag, november 09, 2006
onsdag, november 08, 2006
Digital vänskap
Hej, jag heter Doughe och jag är pensionär. Jag vet, det kommer kanske som en överraskning. Jag har ju varken grått hår, påtagliga rynkor eller en förkärlek för bilbingon. Men hey – jag är lastgammal vad du än säger. Jag är nämligen av uppfattningen att man ska mäta sig själv i antal vänner, och inte i antal ljus på födelsedagstårtan.
Det är desto svårare att ringa in vänskap som begrepp, kanske mest beroende på att det finns så många sorter. En god vän sägs vara den bästa spegeln, den man kan dela tystnad med utan penibel atmosfär, den som lyssnar och bollplankar när livet leker berg-och-dalbana med dig.
Gott så. Men jag är mer inne på Marlene Dietrichs linje. ”Det är de vänner som man kan ringa till klockan tre på natten som räknas.”
När jag skriver detta sitter jag och diskuterar livet med Karin som är och tävlar i Dubai. Hon är på väg till cocktailparty och undrar om jag vill upphämtad på kamel.
Sir Smör spelar poker, dricker whisky och är bitande bitterironisk mot livet i sig. Han kallar sig själv ”fattigjon” och tycker att hans utträde från pokerturneringen är ”story of his life”.
Sofie och jag snackar ytligt om krogmentalitet, Martina och jag talar oss varma om Ternheim-konserten i stan, Johan och jag för en het elitseriediskussion och Bolibompa berättar om tillvaron mellan två jobb.
Ni förstår vinken – kommunikationen sker inte öga mot öga, utan dator mot dator. Det är så det ser ut, en vanlig kväll framför datorn. Ständigt uppkopplad, jämt kontaktbar, alltid online. Det handlar om en slags digital vänskap som mer och mer kommit att ersätta det reella mötet.
Jag är kluven till om MSN bidrar till social missanpassning eller sällskaplig evolution. Jag tror på det senare men är inte säker. Det vore ju sorgligt om vi långsamt förvandlades till håglösa individer som gömmer oss bakom skärmen istället för att ta cykeln till första bästa vän och softa.
Jag tittar på klockan och konstaterar att dygnet är 18 och en halv timme gammalt och att jag ännu inte mött en enda väns blick denna dag. Till viss mån är jag försvarad av det faktum att jag är småföretagare och jobbar hemifrån. Nåväl. 1110 minuter – och inte en enda blick. Inga getögon. Inga blinkningar. Inga rynkande pannor. Inga gemensamma garv eller suckar.
Det vibbar till från ett MSN-fönster. Jag hajar till när S säger att hon drabbats av en höstdepression och försöker intala henne att det är årstidsrelaterat. Hon övertygas inte och vi glider djupare in på ämnet. På sätt och vis är det tacksamt att föra en dialog om sådant här, heavy stuff, vid tangentbordet. Man får tid att lyssna, tänka och komma med mer klipska infallsvinklar på problemet. Det blir mer verbalt, genomtänkt och – stramt. Inte alls lika levande som ett samtal på tu man hand, i en soffa, vid ett bord eller i en säng.
Den digitala verkligheten är slukande på både gott och ont. Till helgen måste jag vara otrogen och ge mig ut på mötesfronten igen. Komma online i tillvaron.
Och du: ha mobilen på klockan 03.00 på lördag morgon.
Jag kanske slår en pling.
Det är desto svårare att ringa in vänskap som begrepp, kanske mest beroende på att det finns så många sorter. En god vän sägs vara den bästa spegeln, den man kan dela tystnad med utan penibel atmosfär, den som lyssnar och bollplankar när livet leker berg-och-dalbana med dig.
Gott så. Men jag är mer inne på Marlene Dietrichs linje. ”Det är de vänner som man kan ringa till klockan tre på natten som räknas.”
När jag skriver detta sitter jag och diskuterar livet med Karin som är och tävlar i Dubai. Hon är på väg till cocktailparty och undrar om jag vill upphämtad på kamel.
Sir Smör spelar poker, dricker whisky och är bitande bitterironisk mot livet i sig. Han kallar sig själv ”fattigjon” och tycker att hans utträde från pokerturneringen är ”story of his life”.
Sofie och jag snackar ytligt om krogmentalitet, Martina och jag talar oss varma om Ternheim-konserten i stan, Johan och jag för en het elitseriediskussion och Bolibompa berättar om tillvaron mellan två jobb.
Ni förstår vinken – kommunikationen sker inte öga mot öga, utan dator mot dator. Det är så det ser ut, en vanlig kväll framför datorn. Ständigt uppkopplad, jämt kontaktbar, alltid online. Det handlar om en slags digital vänskap som mer och mer kommit att ersätta det reella mötet.
Jag är kluven till om MSN bidrar till social missanpassning eller sällskaplig evolution. Jag tror på det senare men är inte säker. Det vore ju sorgligt om vi långsamt förvandlades till håglösa individer som gömmer oss bakom skärmen istället för att ta cykeln till första bästa vän och softa.
Jag tittar på klockan och konstaterar att dygnet är 18 och en halv timme gammalt och att jag ännu inte mött en enda väns blick denna dag. Till viss mån är jag försvarad av det faktum att jag är småföretagare och jobbar hemifrån. Nåväl. 1110 minuter – och inte en enda blick. Inga getögon. Inga blinkningar. Inga rynkande pannor. Inga gemensamma garv eller suckar.
Det vibbar till från ett MSN-fönster. Jag hajar till när S säger att hon drabbats av en höstdepression och försöker intala henne att det är årstidsrelaterat. Hon övertygas inte och vi glider djupare in på ämnet. På sätt och vis är det tacksamt att föra en dialog om sådant här, heavy stuff, vid tangentbordet. Man får tid att lyssna, tänka och komma med mer klipska infallsvinklar på problemet. Det blir mer verbalt, genomtänkt och – stramt. Inte alls lika levande som ett samtal på tu man hand, i en soffa, vid ett bord eller i en säng.
Den digitala verkligheten är slukande på både gott och ont. Till helgen måste jag vara otrogen och ge mig ut på mötesfronten igen. Komma online i tillvaron.
Och du: ha mobilen på klockan 03.00 på lördag morgon.
Jag kanske slår en pling.
Citat, del 6
”Det är lite lustigt att när folk beskriver en utomjording, liknar de oftast oss; de har två armar, två ben, två ögon, variationer i längd... Sällan hör man om att de har en robotarm, snäckskal på ryggen, tio fasettögon och ser ut som ett ruttet äppelskrutt.”
(Ufo-forskare)
(Ufo-forskare)
Jag är så vuxen. Noooot.
Körkort: I 2757 dagar. Hämtade ut ett nytt häromveckan. Det föregående försvann spårlöst på krogen.
Bil: Den svarta faran. Ingen kommer undan. Jag ska sona mina synder genom att rösta på Älgpartiet 2010.
Matservis: Icke.
Soffbord: Jo.
ICA-kort: Icke. Mitt ex försökte pracka på mig ett sådant i tre år. Nu tjatar ingen. Tyvärr, perhaps. Skulle kanske tjäna några kronor på´t.
Hemförsäkring: Oh yes indeed.
Eget boende: Mm.
Fast inkomst: Njae. Frilanslivets berg-och-dalbanevärld. Men hyfsat stabilt.
Köksbord: Morgontidningen gör sig inte på diskbänken.
Finglas: Bara fulglas. Men jag ska diska efter jobbet.
Betalkort: Ja. American Express Corporate Gold Card. Noooot.
Toarullehållare: Eh, ja.
Duschdraperi: Nej, inglasade fönster.
Barn: Nej.
Sambo/make/maka: Nej.
Spelar bingolotto: Nej, men jag kan sakna Bingo-Berra.
Tippar på lördagar: Inte längre. Jag och Märta slutade stryktipsa efter tolv rätt på en svårtippad talong. Vi trodde att vi åtminstone (!) skulle få ut 20 000. Det blev 67 spänn. 33,50 vardera.
Internetbank: Hembanken tycker om att sno kosing från mig.
Organiserat skafferi: Hallå, hur ska jag annars kunna ha ordning på all Barilla?
Färsk mat i kylskåpet: Om jag får väntat besök.
Slänger dina håliga sockar: På momangen.
Går på reklamer på tv: Jag dissar all reklam som inte innefattar Scarlett Johansson.
Har fläckbortagningsmedel hemma: Alldeles för mycket.
Pensionsfond: Jag är 26 och på väg in i döden...
Sopsorterar: Jag är en sopa. Skicka KO på mig.
Prenumererar på någon dagstidning: Ja.
Prenumererar på Allers/Hemmets veckotidning: Nej. Farmor – läser du fortfarande Hemmets där uppe…?
Letar middagstips: När jag får väntat besök.
Blir arg när skorna inte står på sin plats: Ett stort i-landsproblem. Noooot.
Får majoriteten av post i räkningsform: Nej. Men måndagar kan vara infernaliska.
Har en stavmixer: Vad är det? Tror jag har en. En blå. Kornblå. Jag gillar kornblått.
Äter söndagsmiddag: Om mor och far tar emot – och om jag inte är alltför baktung.
Försöker att inte svära: Fan heller. Jodå, beroende på sammanhang.
Sorterar tvätt: Finns det nåt tråkigare? Men jag försöker hålla ordning.
Har en krok i badrummet märkt “gäster”: Näää.
Mobilabonnemang: Ja. Du når mig på 0708 och sen de sex osammanhängande siffrorna.
Hemtelefon: Ja. Du når mig på 011 och sen de sex gyllene siffrorna.
Veckohandlar: Jag brukar handla på onsdagar. Räknas det?
Medlem i hyresrättsföreningen: Bostadsrätt med alldeles för hög hyra. Vill någon flytta in här
Gardiner: Det är klart. Men några av blommorna vid sidan av verkar ha samröre med dinosauriernas tidsepok.
Dukar: När jag får väntat besök.
Kuddar för prydnad: Typ.
Fler än 5 kryddor hemma: Oh, ja. Men jag använder bara salt, svartpeppar, oregano och piffi allkrydda. Såvida jag inte får väntat besök.
Fruktskål på bordet: Ja. En banan om dan.
Så; är jag vuxen nu…?
Idéplagiat från Rosa Bloggen
Bil: Den svarta faran. Ingen kommer undan. Jag ska sona mina synder genom att rösta på Älgpartiet 2010.
Matservis: Icke.
Soffbord: Jo.
ICA-kort: Icke. Mitt ex försökte pracka på mig ett sådant i tre år. Nu tjatar ingen. Tyvärr, perhaps. Skulle kanske tjäna några kronor på´t.
Hemförsäkring: Oh yes indeed.
Eget boende: Mm.
Fast inkomst: Njae. Frilanslivets berg-och-dalbanevärld. Men hyfsat stabilt.
Köksbord: Morgontidningen gör sig inte på diskbänken.
Finglas: Bara fulglas. Men jag ska diska efter jobbet.
Betalkort: Ja. American Express Corporate Gold Card. Noooot.
Toarullehållare: Eh, ja.
Duschdraperi: Nej, inglasade fönster.
Barn: Nej.
Sambo/make/maka: Nej.
Spelar bingolotto: Nej, men jag kan sakna Bingo-Berra.
Tippar på lördagar: Inte längre. Jag och Märta slutade stryktipsa efter tolv rätt på en svårtippad talong. Vi trodde att vi åtminstone (!) skulle få ut 20 000. Det blev 67 spänn. 33,50 vardera.
Internetbank: Hembanken tycker om att sno kosing från mig.
Organiserat skafferi: Hallå, hur ska jag annars kunna ha ordning på all Barilla?
Färsk mat i kylskåpet: Om jag får väntat besök.
Slänger dina håliga sockar: På momangen.
Går på reklamer på tv: Jag dissar all reklam som inte innefattar Scarlett Johansson.
Har fläckbortagningsmedel hemma: Alldeles för mycket.
Pensionsfond: Jag är 26 och på väg in i döden...
Sopsorterar: Jag är en sopa. Skicka KO på mig.
Prenumererar på någon dagstidning: Ja.
Prenumererar på Allers/Hemmets veckotidning: Nej. Farmor – läser du fortfarande Hemmets där uppe…?
Letar middagstips: När jag får väntat besök.
Blir arg när skorna inte står på sin plats: Ett stort i-landsproblem. Noooot.
Får majoriteten av post i räkningsform: Nej. Men måndagar kan vara infernaliska.
Har en stavmixer: Vad är det? Tror jag har en. En blå. Kornblå. Jag gillar kornblått.
Äter söndagsmiddag: Om mor och far tar emot – och om jag inte är alltför baktung.
Försöker att inte svära: Fan heller. Jodå, beroende på sammanhang.
Sorterar tvätt: Finns det nåt tråkigare? Men jag försöker hålla ordning.
Har en krok i badrummet märkt “gäster”: Näää.
Mobilabonnemang: Ja. Du når mig på 0708 och sen de sex osammanhängande siffrorna.
Hemtelefon: Ja. Du når mig på 011 och sen de sex gyllene siffrorna.
Veckohandlar: Jag brukar handla på onsdagar. Räknas det?
Medlem i hyresrättsföreningen: Bostadsrätt med alldeles för hög hyra. Vill någon flytta in här
Gardiner: Det är klart. Men några av blommorna vid sidan av verkar ha samröre med dinosauriernas tidsepok.
Dukar: När jag får väntat besök.
Kuddar för prydnad: Typ.
Fler än 5 kryddor hemma: Oh, ja. Men jag använder bara salt, svartpeppar, oregano och piffi allkrydda. Såvida jag inte får väntat besök.
Fruktskål på bordet: Ja. En banan om dan.
Så; är jag vuxen nu…?
Idéplagiat från Rosa Bloggen
Sussa sött?
Jag har bott på ett hotells högsta våning i Malaysia, där stora stenblock plötsligt rasade och jag och familjen beslutade oss för att ta beskydd under sängarna.
Jag har gjort ett återbesök på min högstadieskola och ätit stekt fisk, remouladsås och sallad.
Jag har besökt en liten flicka på ett förfallet asiatiskt sjukhus, och jagat hennes onda ande som påfallande ofta brände henne med ett… strykjärn... när hon låg och sov.
Jag har, iförd alldeles för tajta badbyxor, badat bubbelpool på toppen av ett skyskrapsliknande komplex tillsammans med gamla skolbekantingar.
Jag har blivit jagad genom Norrköpings mörka gränder av ett gäng torpeder, efter att ha skinnat deras boss på pengar på nätpoker.
Med mina drömmar från i natt behöver jag aldrig ta ut semester. Jag får se så mycket av den suspekta världen ändå.
Jag har gjort ett återbesök på min högstadieskola och ätit stekt fisk, remouladsås och sallad.
Jag har besökt en liten flicka på ett förfallet asiatiskt sjukhus, och jagat hennes onda ande som påfallande ofta brände henne med ett… strykjärn... när hon låg och sov.
Jag har, iförd alldeles för tajta badbyxor, badat bubbelpool på toppen av ett skyskrapsliknande komplex tillsammans med gamla skolbekantingar.
Jag har blivit jagad genom Norrköpings mörka gränder av ett gäng torpeder, efter att ha skinnat deras boss på pengar på nätpoker.
Med mina drömmar från i natt behöver jag aldrig ta ut semester. Jag får se så mycket av den suspekta världen ändå.
tisdag, november 07, 2006
Citat, del 5
”Den som sa´t han va´t. Jag vet att Daniel är snål, men det stör inte mig eftersom jag alltid betalar för mig och alla runt omkring; även om det har inneburit ekonomisk ruin såväl för mig själv som för mina anhöriga.”
(Festfixare på påståendet att Daniel Nyhlén kallat honom ”ekonomisk”)
(Festfixare på påståendet att Daniel Nyhlén kallat honom ”ekonomisk”)
måndag, november 06, 2006
Ångest
Och här kommer alla räkningar på en och samma gång. Hemtelefon: 415. Eon: 3328. Motorfordonförsäkring: 4432. Och sen ska Skatteverket ha sina 19589. Summa summarum: 27764. Tjoho!
Ibland är det så där härligt uppfriskande att öppna posten på måndagar.
Ibland är det så där härligt uppfriskande att öppna posten på måndagar.
söndag, november 05, 2006
Förlorad i jakten på ingenting
Helgen skulle bli vit antagen efter en skepnad av Doughes glorifierade bubbla.
Det blev inte riktigt så.
Igår intog fröken Ternheim Norrköping och jag önskar att jag stått handfallen inför något lågmält, akustiskt, vemodigt.
Jag möttes av blaskig öl, skränigt stråkarrangemang och en en speeed som inte riktigt gick hand i hand med Annas uttrycksätt.
Konserten blev en halvlång gäspning där enbart smått eleganta gold oldies lyfte taket. "Better be" och "I follow you nonight" besjöngs precis på den nivå jag trott och hoppats på.
Swartling, Macke och M såg det inte - men min hud bekläddes av gåsig hud i den stunden. Anna spelade i princip alla låtar förutom "I say no" vilket var tidstypiskt i sig. Den låten fick mig att gå vidare efter breaket med X1. Naturligtvis dissades denna och jag gick hem smått paraneurotisk efter att ha blivit bestulet ett glömt underverk.
Ikväll har jag tänkt en del på X1, som sig bör efter en och annan tequila, öl och cider. Jag och kvinnan jag knappt minns namnet på var sist från nattklubben. Det som hände och det som hade hänt spelade ingen roll. Det var ett par minuters tidflykt från verkligheten. Jag var, precis som vanligt, i jakten på ingenting. Hångel utan känslor är meningslöst,
Sov gott, /H
Det blev inte riktigt så.
Igår intog fröken Ternheim Norrköping och jag önskar att jag stått handfallen inför något lågmält, akustiskt, vemodigt.
Jag möttes av blaskig öl, skränigt stråkarrangemang och en en speeed som inte riktigt gick hand i hand med Annas uttrycksätt.
Konserten blev en halvlång gäspning där enbart smått eleganta gold oldies lyfte taket. "Better be" och "I follow you nonight" besjöngs precis på den nivå jag trott och hoppats på.
Swartling, Macke och M såg det inte - men min hud bekläddes av gåsig hud i den stunden. Anna spelade i princip alla låtar förutom "I say no" vilket var tidstypiskt i sig. Den låten fick mig att gå vidare efter breaket med X1. Naturligtvis dissades denna och jag gick hem smått paraneurotisk efter att ha blivit bestulet ett glömt underverk.
Ikväll har jag tänkt en del på X1, som sig bör efter en och annan tequila, öl och cider. Jag och kvinnan jag knappt minns namnet på var sist från nattklubben. Det som hände och det som hade hänt spelade ingen roll. Det var ett par minuters tidflykt från verkligheten. Jag var, precis som vanligt, i jakten på ingenting. Hångel utan känslor är meningslöst,
Sov gott, /H
fredag, november 03, 2006
Citat, del 4
”Låtskrivandet är min självterapi.”
(Kvinnlig Grammisbelönad artist, vars konsert jag besöker ikväll)
(Kvinnlig Grammisbelönad artist, vars konsert jag besöker ikväll)
torsdag, november 02, 2006
Citat, del 3
”En liten dam i 70-årsåldern kom in, och stannade tvärt i mitten av butiken. Med stora ögon stirrade hon på hyllorna och borden. Efter någon minut sa hon: ´Nej, det var ju inget konditori det här!´”
(Sexbutiksinnehavare om en kund som läste ”kondomeri” lite för snabbt…)
(Sexbutiksinnehavare om en kund som läste ”kondomeri” lite för snabbt…)
onsdag, november 01, 2006
Lärdom
Här har jag suttit vid elementet framför datorn och gluttat ut med fromma ögon. Snö på tallkronorna, dalande flingor mot Promenaden, isande blå himmel. Såg sjukt inbjudande ut. Lite vykortsstämning. Jag bara satt och väntade på att Hasse Fahlén lyriskt skulle hoppa in i bilden och beskriva det hela som "så exotiskt att jag inte hittar ord."
Jojo.
Jag skriver först, tänker sedan.
Jag skriver först, känner sedan.
Min svarta fara var fullständigt besudlad av hårdpackad snö och is. Fick skrapa med en gammal ICA-variant utan skåror i säkert en kvart innan bilen överhuvudtaget var körbar. Utan handskar.
Förfrusna fingertoppar är inget man dör av, säger ni.
Nej, man man slipper lumpen, säger jag.
Och tillägger:
Fuck winter.
Jojo.
Jag skriver först, tänker sedan.
Jag skriver först, känner sedan.
Min svarta fara var fullständigt besudlad av hårdpackad snö och is. Fick skrapa med en gammal ICA-variant utan skåror i säkert en kvart innan bilen överhuvudtaget var körbar. Utan handskar.
Förfrusna fingertoppar är inget man dör av, säger ni.
Nej, man man slipper lumpen, säger jag.
Och tillägger:
Fuck winter.
Krossa Gnaget
Han kom från Marocko, inledde säsongen med att dunka in en magnifik frispark mot Gnaget, tappade stinget, hamnade utanför laget, utanför truppen, började fasta, blev sparkad, flyttade till Degerfors, hamnade i frysboxen. Förmodligen bara en tidsfråga innan Abders blågula äventyr är över.
Men det är Kabous jag tänker på när Allsvenskan går in i sista kvarten i elfte timmen. Hans frispark borde verkligen ha knäckt AIK. Det borde den. Nu slåss gnagarna om guldet. Det är en orättvis värld.
Balsam för en sargad fotbollssjäl:
http://www.youtube.com/watch?v=ti6OS2zEgMM&mode=related&search=
IFK-AIK: 2-0 (0-0)
Punkt.
Men det är Kabous jag tänker på när Allsvenskan går in i sista kvarten i elfte timmen. Hans frispark borde verkligen ha knäckt AIK. Det borde den. Nu slåss gnagarna om guldet. Det är en orättvis värld.
Balsam för en sargad fotbollssjäl:
http://www.youtube.com/watch?v=ti6OS2zEgMM&mode=related&search=
IFK-AIK: 2-0 (0-0)
Punkt.
Citat, del 2
”Jag hade gillat om Jennifer Lopez gjorde huvudrollen som mig. Hon har ju i varje fall en bakdel som liknar en alpin skidåkares.”
(Alpinist om livet efter karriären)
(Alpinist om livet efter karriären)
Kungligt blask
Kung Bore annonserade inte sin tillkomst. Därför blev jag rätt förvånad när jag drog upp persiennerna i morse. Jag hade precis drömt om pyramider i Egpyten.
Känner mig som en mumie där jag sitter framför datorn invirad i tjock luvtröja och huttrar, trots att det automatstyrda elementet dragit igång med halv kraft.
Det är vinter, kära folk. Det ska bli mysigt med några månaders kyla, Oboy med grädde och pudersnöåkning.
PS. Amelia,
Om du läser det här: grattis! Om du inte läser det här: skärpning! När man fyller ett ska man faktiskt kunna läsa. Men vi ses ikväll.
PS. Horace,
Kan möjligen Orhan Pamuks senaste vara något för Amelia?
Känner mig som en mumie där jag sitter framför datorn invirad i tjock luvtröja och huttrar, trots att det automatstyrda elementet dragit igång med halv kraft.
Det är vinter, kära folk. Det ska bli mysigt med några månaders kyla, Oboy med grädde och pudersnöåkning.
PS. Amelia,
Om du läser det här: grattis! Om du inte läser det här: skärpning! När man fyller ett ska man faktiskt kunna läsa. Men vi ses ikväll.
PS. Horace,
Kan möjligen Orhan Pamuks senaste vara något för Amelia?
tisdag, oktober 31, 2006
Citat är kul, del 1
Från och med nu kommer denna blogg publicera ett citat om dagen. Citaten är hämtade från intervjuer jag gjort genom åren, och är endera underhållande, skittråkiga, informativa, klyschiga, intressanta, sorgsamma, intetsägande eller gåtfulla. Eller kanske allt i samma paket?
Så till saken.
--
Så till saken.
--
”Jag tycker om att skratta. Åt vad? Allt! Jag har dagar då jag bara går runt(Grammisbelönad tonåring spricker upp i falsett)
och skrattar åt allting.”
Mer moose moves åt folket
Trots att jag välkomnade regeringsskiftet med öppna armar, ser jag mig som en ganska apolitisk individ. Jag kan lika lite om politik som Janne Josefsson kan om sport. Eller kanske inte fullt lika lite. Josefsson visste ju inte ens att Carolina Klüft är sjukampare. En bedrift i ignorans.
Nåja. 96 922 personer röstade blankt i valet. Några skojare ägnade tid att rösta på påhittade partier. Av "partierna" som fick en röst, finner vi bland andra: AC/DC-partiet, Ankeborgs vänner, Billigare öl-partiet, Bolibompapartiet, Det kvinnliga höftpartiet, Guds parti, Kokta grodans parti, Nintendopartiet, Nymoldaviska istidspartiet och - icke att förglömma - Älgpartiet.
Nåja. 96 922 personer röstade blankt i valet. Några skojare ägnade tid att rösta på påhittade partier. Av "partierna" som fick en röst, finner vi bland andra: AC/DC-partiet, Ankeborgs vänner, Billigare öl-partiet, Bolibompapartiet, Det kvinnliga höftpartiet, Guds parti, Kokta grodans parti, Nintendopartiet, Nymoldaviska istidspartiet och - icke att förglömma - Älgpartiet.
Hård sanning
När IFK slog ut Giffarna ur cupen skrev jag ett taskigt mejl till nämnde Hård. Med östgötsk glimt i ögat. Efter två månader svarade han. Och fyra månader senare fanns mina illvilliga rader med i hans bok "Konsten att förlora". Visst rättfärdigar detta mig som författare?
Från boklig delikatess till aptitlig lunch. Det blir firre. På mammas inrådan. Jag vet inte om hon är rädd för att jag ska åka på skörbjugg eller om hon bara tycker att jag är allmänt korkad.
måndag, oktober 30, 2006
Saknad
Kom på mig själv att sakna Mats Hård. Hans blogg var verkligen briljant.
För er som av dunkla anledningar gått miste om de små litterära mästerverken; här är länken till förströelse: http://thefineartoflosing.blogspot.com/2005/02/frn-brjan.html
För er som av dunkla anledningar gått miste om de små litterära mästerverken; här är länken till förströelse: http://thefineartoflosing.blogspot.com/2005/02/frn-brjan.html
Galna kastsjukan
Jag var en notorisk kastare. Sjukdomen hängde med som en oönskad skugga, en kronisk åkomma som förvisso falnade en smula med åren – men som oftast gjorde sig påmind i upphottade ögonblick.
Om jag i vardagliga livet var en filbunke så gestaltade jag två veckor gammal surmjölk när jag tog steget in i idrottssfären.
Jag hade svårt att tranchera mina sinnen. I bakhuvudet slogs två röster om uppmärksamheten. Dr Hen tänkte före han talade, resonerade innan han uträttade; Mr Rik skrek innan han tänkte, kastade utrustning innan han lugnat ner sig. Jag var i fasen av en själslig splittring.
Det spelade ingen roll om jag slagit out-of-bounds på golfbanan, om jag råkat ut för en kantboll i pingishagen eller missat en given volley på centercourten… risken att jag gick bananas var, tyvärr, överhängande. Järnåttor, Stiga-racketar och – ja, förlåt om jag svär i kyrkan – Wilson-strängar riskerade att ryka all världens väg.
Jag prövade att gå i mental träning för att axla mitt lynniga humör, och det hjälpte för stunden, men med livsfacitet i hand gick jag som en gammal syndare ”gärna” tillbaka till de invanda spåren.
Samma facit avslöjade att jag sannolikt skulle ha varit ekonomiskt oberoende om jag inte lidit av galna kastsjukan.
Prestationsångesten var boven i dramat, och faktorn som gjorde att jag som lugn och behärskad individ ingick personlighetsklyvning när tävlingsnerven dök upp över utan.
Det var andra tider. Det var tonårsepoken i mitt liv. Det var då.
I presens tid är jag strikt tyglad. Tävlingsriktad, javisst, men tämjd som en vildbatting på zoo.
Min nya motståndare har ett annat namn: Centercourten. Ingenting mer än en gameserie av dubbelfel skrämmer mig mer.
”Välkommen till Racketstadion. Du vill boka en tid? Klockan 19? Visst. Ni får bana C”.
Självfallet. När formen är lika fjärran som Australiska Öppna är det så där lagom tillfredsställande att stå som föremål för allmänhetens hånskrattande ögon.
”Ni får bana C.” Åh, tack så hemskt mycket.
Centercourt.
Huh.
Synonymer: chikanerande, chockerande.
Antonymer: charmerande, ceremoniellt.
Nio gånger av tio underpresterar jag när jag hamnar på bana C. Det är statistiskt säkert. Det har gått så långt att mina antagonister f-ö-r-s-ö-k-e-r boka in oss på bana C bara för att få mig ur balans.
Egotrippade skitstövlar.
De vet mycket väl att mina förstaservar mycket väl kan landa bakom baslinjen, att mina stoppbollar hamnar på min sida av nätet och att volleys framme vid nät innebär en risk för närmaste grannkommunen.
Dagen C är en smärtsam dag för min racket.
Men det kan i alla fall vara lyckligt över att jag inte längre är otrogen.
Galna kastsjukan är nämligen ett minne blott.
Om jag i vardagliga livet var en filbunke så gestaltade jag två veckor gammal surmjölk när jag tog steget in i idrottssfären.
Jag hade svårt att tranchera mina sinnen. I bakhuvudet slogs två röster om uppmärksamheten. Dr Hen tänkte före han talade, resonerade innan han uträttade; Mr Rik skrek innan han tänkte, kastade utrustning innan han lugnat ner sig. Jag var i fasen av en själslig splittring.
Det spelade ingen roll om jag slagit out-of-bounds på golfbanan, om jag råkat ut för en kantboll i pingishagen eller missat en given volley på centercourten… risken att jag gick bananas var, tyvärr, överhängande. Järnåttor, Stiga-racketar och – ja, förlåt om jag svär i kyrkan – Wilson-strängar riskerade att ryka all världens väg.
Jag prövade att gå i mental träning för att axla mitt lynniga humör, och det hjälpte för stunden, men med livsfacitet i hand gick jag som en gammal syndare ”gärna” tillbaka till de invanda spåren.
Samma facit avslöjade att jag sannolikt skulle ha varit ekonomiskt oberoende om jag inte lidit av galna kastsjukan.
Prestationsångesten var boven i dramat, och faktorn som gjorde att jag som lugn och behärskad individ ingick personlighetsklyvning när tävlingsnerven dök upp över utan.
Det var andra tider. Det var tonårsepoken i mitt liv. Det var då.
I presens tid är jag strikt tyglad. Tävlingsriktad, javisst, men tämjd som en vildbatting på zoo.
Min nya motståndare har ett annat namn: Centercourten. Ingenting mer än en gameserie av dubbelfel skrämmer mig mer.
”Välkommen till Racketstadion. Du vill boka en tid? Klockan 19? Visst. Ni får bana C”.
Självfallet. När formen är lika fjärran som Australiska Öppna är det så där lagom tillfredsställande att stå som föremål för allmänhetens hånskrattande ögon.
”Ni får bana C.” Åh, tack så hemskt mycket.
Centercourt.
Huh.
Synonymer: chikanerande, chockerande.
Antonymer: charmerande, ceremoniellt.
Nio gånger av tio underpresterar jag när jag hamnar på bana C. Det är statistiskt säkert. Det har gått så långt att mina antagonister f-ö-r-s-ö-k-e-r boka in oss på bana C bara för att få mig ur balans.
Egotrippade skitstövlar.
De vet mycket väl att mina förstaservar mycket väl kan landa bakom baslinjen, att mina stoppbollar hamnar på min sida av nätet och att volleys framme vid nät innebär en risk för närmaste grannkommunen.
Dagen C är en smärtsam dag för min racket.
Men det kan i alla fall vara lyckligt över att jag inte längre är otrogen.
Galna kastsjukan är nämligen ett minne blott.
fredag, oktober 27, 2006
När stormen tar fart över frosten i natt
Glöm Gudrun. Expressen skriver att "om ovädrets vindstyrkor blir tillräckligt kraftiga får stormen troligen ett mansnamn som börjar på h".
Jaha.
STORMEN HENRIK!
Det blir nåt att berätta för barnbarnen om.
Jaha.
STORMEN HENRIK!
Det blir nåt att berätta för barnbarnen om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)