"Peppar, peppar - jag har inte varit sjuk på nästan ett år."
Det har gått inflation i det uttrycket.
Peppar, peppar - my ass!
Vad hade jag trott när jag kväste ur mig den där floskeln efter måndagens dubbelpass på gymet?
Nu sitter jag här med pappersservetter till min snörvlande näsa.
Nu tuggar jag frenetiskt Extra White för att lindra den mysko smaken som satt sig i munnen via halsen.
Och så baddar jag den heta pannan med blöta handdukar.
Alltså - jag tror jag att febern ligger på minst 37,7 grader.
Jag är galet sjuk och ingen finns här och tar hand om mig, visar empati och blandar ihop dunderkurer av hett honungsvatten och Echinagard.
En präktig skandal.
EXTRA! EXTRA! EXTRA!
Doughpleaser rasar!
Och ikväll ska jag iväg och porträttera hurtiga karatekids i bruksorten.
Detta är en början på en hääärlig onsdag.
Peppar, peppar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Porträttera karatekids? Det lät intressant. Berätta mera!
Haha! *host host* Jaaa du... Det tur att du bara har ett kort att bedöma mig på. Tackar ödmjukast! :)
Aahh. Du och jag. Sjukast? Ja, inte är det lätt inte. Jag är hos syster. Fick lite hostmedicin. Ska tydligen vara lite av en dunderkur. Håller tummarna. Min näsa skulle jag däremot kunna skänka. Den svider som feen! Krya på dig!
Jo. Jag börjar hanka mig fram på bättringsvägen. Men du... Har du virus i kroppen. Skippa alvedonen. Feber är det enda som hjälper mot virus. Ta en halv om du måste. Man får klaga om man har feber. Det gör/gjorde jag. Jag blir så ynklig. Kan ringa mamma och gråta. Det är barnsligt, men ack så sant. Jag blir så överkänslig.
Skicka en kommentar