lördag, juni 17, 2006

Drömtydning

Det var hett i studion och tre ystra blondiner, med intelligenskvoter i paritet med överförfriskade gnuer, hade precis fått lämna programmet.
Sedan förkunnade programledaren:
- Och näste person att lämna Big Brother-huset är... Henrik!
För det första: vad gjorde jag i BB?
För det andra: varför var jag så impopulär att jag var tvungen att lämna huset redan som fjärde person - och första kille?

Senare under natten tog jag ett flyg från Stockholm till Norrköping. Piloterna satt längst bak i planet. Jag, Sofia och några golfnötter hade däremot placerat oss längst fram i förarkabinen. Eftersom det var kyligt i luften hade de lågt svävande molnen täckts med is, vilket innebar att planet var tvunget att flyga lågt. Vi åkte sick-sack mellan trädtoppar i dimman. Till slut var olyckan ett faktum. Högervingen klipptes av när en stor tall bröstade upp sig från sidan. Piloten sa: "håll tummarna nu, det finns fortfarande en liten chans att vi överlever. Men vi stöööörtar".
Jag plockade upp mobilen och sa: "nu ska jag SMS:a till mamma och pappa".
"Varför sa det?", sa Sofia. "Du hinner ändå inte skicka iväg det innan vi dött".
Vi landade mellan barr och kottar och kanade ner i en sjö.
Folk klättrade ut från de sönderslagna rutorna och började spela... tennis.
Själv kunde jag inte hitta min mobil.
Ångest.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hahahahha! Jag skrattar så jag gråter. Måste fundera på den här. Men jag lovar att jag har en bra förklaring!!

Anonym sa...

Kanske att tanken på att ha varit med i BB skapade dödlängtan?