”Har du legat med henne?”
Frågan gjorde mig helt paff. Jag hade precis snirklat in nyckeln i kontorslåset när flickvännens mamma överrumplade mig med sin sedvanligt chosefria framtoning.
”Ursäkta?”
”Ja, hon är orolig för det.”
Svartsjukan hade anlänt till Spanien, och den via ett GSM-nät genom en lika disharmonisk ”svärmor”.
Två dagar tidigare hade jag på en rak fråga från X2 berättat mer om Zmiley, bakgrunden till vår spirande vänskap – något som var en grundad sanning men som i flickvännens öron mer påminde om ett försvarstal.
Nu hade hon skickat sin mor att ringa samtalet.
Åter igen tvingades jag dra versionen för att skapa lugn på hemmaplan.
Första gången vi hälsade var på kontoret i Los Boliches. Zmiley följde med sin farsa, som arbetade som datatekniker, och lyste upp rummet med sin glättiga attityd. Senare samma vecka träffades vi på en fest. Hon snackade på Älvsjö-dialekt och fick mig att garva; hon var en virvelvind i stiltje, ett blont yrväder på 158 centimeter med livliga ögon och en okomplicerad inställning till livet.
Vi fann varandra nästan direkt och umgicks i princip varje ledig tid. Jag slutade festa. Vi satt på pirerna och åt glass och diskuterade livet. Vi åkte till biografen och såg dubbad spansk film och jag skrattade när hon skrattade. Vi låg på stranden och åt saltade chips och undrade om den sanna kärleken existerade. Vi satt på hennes rum och lyssnade på Estopa och funderade på om vår relation var vänskap vid första ögonkastet.
Zmiley bor kvar på Costa del Sol och vi har bara sporadisk kontakt i dag. Ibland plockar jag fram lappen som hon gav till mig när vi tog tårögt farväl från varandra på flygplatsen våren 2001. Då saknar jag henne lite extra.
"En vän
För evigt
Min ängel
Du kom insvepande i mitt liv
Som en underbar sommardag
En tanke utan tvång
Vänskapen kom på en gång
Saknar dig, allting
Kommer att vara din vän för alltid
En vän
För evigt
Min ängel
Min solstråle, min vän
Om du mår dåligt
Har jag det på känn
Finns alltid här för dig
Snälla, glöm aldrig mig
Vill vara en del av glädjen hos dig
En vän
För evigt
Min ängel
Du målar stjärnor på min himmel
Får månen att lysa så klart
Tänk att vänskap kan vara så underbart
Du har en plats i mitt hjärta
Utan dig, finns där bara smärta
Åk, men kom åter
Lova mig det, lova mitt hjärta
Din vän
För evigt
Min ängel"
torsdag, maj 24, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hade hon skrivit det själv? Fint i så fall!!
Vad gäller Ex2. Många gånger har man (aka jag) bett andra ringa samtal som känts jobbiga att göra själv. Det där samtalet hade jag dock aldrig bett MAMMA ringa... Jobbigt.
s m o e r e t
Sofia,
Ja, hon skrev det själv. X2 fick aldrig se det...
Sir,
Du är!
Skicka en kommentar