VII: Jåbbe?

Jo, jag jobbade lite också. Med betoning på lite. Men jag höll mina deadlines och jag var alltid på plats först av alla. Det är ett Doughe-syndrom: jag gillar inte att beträda fulla rum och få blicken på mig.
I Henkes hörna försökte jag brodera mina tankar i krönikeform men eftersom min hjärna varken är provokativ eller påhittig blev det oftast myspystexter utan substans och värde som ingen brydde sig om (lite som den här bloggen, hihi).
Mest Janne Josefsson var jag när jag åkte runt och besökte banor och lackade på dåliga fairways. ”Inte alls bra. Långa stunder känns det som att man är på en oplöjd åker med avsaknad av skördetröskor”, kunde jag skriva – uppenbarligen utan att skämmas – om Estepona.
Den delen som lockade flest besökare var annars ”Veckans profil”. I en av mina första stapplande intervjuer försöker jag skapa en avslappnad ton med Göran Zachrisson. Jag frågade hur läget var. Han svarade:
”Ursäkta, unge man – men är det verkligen rätt sätt att inleda ett samtal på; med en person man inte känner…?”
Jag hade fria händer att intervjua vem jag ville, om inte chefen i sin förvirrade tillvaro fick någon kreativ idé. En gång skickade han mig att snacka med Bosse Parnevik. De var tydligen vänner. Chefen sade också att han en gång varit tillsammans med en Abba-medlem. Jag tror inte att det var Björn Ulvaeus…
Det roligaste med vår sajt var annars greppet med ett kringflygande ansikte. Klickade man på detta dök det upp en enkätfråga om golf där personen med ansiktet flätade ut sitt svar.
Sir var en av dem. Han presenterades som en ”19-årig golfare, tillfälligt anställd på kontor, låghandicapare med båda fötterna på jorden”.
På frågan om det var dyrt att köpa bra utrustning, svarade han med en helgardering:
”Det beror väl lite på vad det är man ska köpa. Vill man ha bra grejer så kostar det ju en del, speciellt om man köper något nytt varje år."
Sir är även en bra spjutkastare – men det framgick inte av enkätsvaret.