I: Vilsen trygghetsnarkoman

De karga alptopparna broderades i vitt, motorerna brummade och framför mig på brickan samsades en halvljum omelett med kalla bönor.
Jag kräktes.
Tittade upp. Tittade ner.
Och kräktes igen.
Dalmasen stirrade på mig och frågade om jag var okej. Svaret var att jag inte visste. Jag hade lämnat Gull-Olle, röda husknutar och Ex2 för ett okänt liv i mañana mañana-land. Jag var en trygghetsnarkoman på flykt från sitt förflutna, en lugn och ro-pundare som glömt sprutan och nu inte visste vad som skulle hända.
20 år fyllda men med en mental ålder på 15 kom jag till Málaga som ett nervöst litet asplöv, varken redo att inta världen eller i behov av att förändra den. Jag undrade vad jag hade gett mig in på.
I väskan låg kontraktet som band mig till fem månaders jobb på Internetportalen. Min namnteckning, som såg sådär tonårsaktigt töntig ut, hade skickat mig utan skyddslina till svart lön via Bankinter, till en solig kust utan ände, till ett pärlband av golfbanor.
Jag kände ingen. Dalmasen, som jag mött upp på Arlanda, var initiativtagare till portalen och webmaster. Jag tyckte att han verkade vuxen och världsvan. Han var ett år äldre än mig men lyckades på en kväll fixa boende på ett sunkigt hostal, presentera mig för hans spanska vänner, käka oliver och få det att verka som en angenäm upplevelse samt hångla med en okänd brunett efter 25 sekunder.
Han fick min respekt.
När han begav sig på bortamatchäventyr låg jag på Hostal Amigo och kände mig mest ensam i hela världen.
Men jag intalade mig att allt skulle lösa sig.
På morgonen, när jag vaknade, droppade ett stilla regn över Fuengirola. Kläderna i väskan var kalla av fukten i det spartanskt inredda rummet och jag frös när jag trippade med mina bara fötter över stengolvet bort mot unisexduscharna på andra sidan korridoren.
Under kranen frustade jag i två minuter innan jag gav upp – stelfrusen av kallvattnet och näst intill paralyserad av smärta.
Pappa, kom och hämta mig. Jag vill inte ha äventyr. Jag vill hem. Jag vill ha lugn och ro... Tankeöverföringen var som dömd att misslyckas.