Los Boliches badade i värme. Dalmasen torkade bort en svettstråle från pannan och tittade ut över Medelhavet.
”Vi har det rätt bra, eller hur?”
Vi nickade, jag och excentrikern, och fortsatte sedan att koncentrera oss på varsin perfekt tillagad bolognese.
Dagarna i mars hade blivit anställda att följa ett givet mönster. Det var fyra vita mackor med kallskuren parmaskinka, äpplejuice från Del Monte, först på jobbet, hälsa vänligt på norrmannen, skriva en eller två artiklar, ta lunch på strandrestaurangen, sluta jobba, åka upp till bergen i La Cala och svinga lite, lämna Corsan hemma och schteka i solen på playan, dusch, mat, förfest, Smirnoff, taxi till Puerto Banus, Hermes House Band, efterfest, sova tre eller kanske fyra timmar… sen började allt om igen.
Efter en och en halv månad i exil hade jag anammat en helt ny livsstil.
Jag kände mig fri.
Livet började här och nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar