X: Trött på cirklar

På rullbandet i Geneve kolorerades Blondie på konversationstapeten. Två av mina vänner var uppenbart intresserade.
”Henne skulle jag gärna vilja ha”, sa BS – som det senaste året gått från en tillvaro som doldis på krogen till allsköns casanova.
”Jag skulle inte heller tacka nej”, sa CG kvickt och det lät som om en slags sydeuropeisk statustävlan var på väg att inledas.
Själv blandade jag saliv och tystnad och svalde utan att lägga mig i. Det kändes lönlöst. I nästan nio månader hade Blondie varit föremål för mina lättfärdiga tankar. Det som oskyldigt började med en intervju fortsatte med gemensamma resor på golftouren och gedigen SMS-kontakt. Det fanns något där i luften, men jag kunde inte avgöra om det var fabricerat eller verkligt. Samtidigt varken ville eller vågade jag ta reda på det. Jag hade X2 att tänka på och på min karta var otrohet svartlistat.
Å andra sidan hade kärleken falnat och det var bara en tidsfråga innan vi skulle gå skilda vägar. Två gånger hade jag gjort slut men återvänt i min ynklighet som mer var influerad av empati än passion.
Jag befann mig i en relationsrondell där jag gång efter gång körde i cirklar och blev mentalt inflammerad över att jag alltid kom tillbaka på ruta ett. Jag såg mig själv som en feg krake som ville vara singel men som fått för sig att tvåsamheten var grejen trots att åtrån stupat.
En ny Spanien-resa skulle kanske guida mig in på rätt väg igen. Rondellen gjorde mig bara snurrig och illa till mods. Jag ville framåt. Para adelante.