Solen brann fortfarande, men på låg himmel, då siestan var över och butiksinnehavarna plockade isär plåtgallren. Klockan ett över 17. Alltid likadant. 17.01 var vår heliga tid. Då hade supermercadon laddat med färsk köttfärs och vi var redo att löpa amok runt köttdisken. Vi turades om vem som skulle beställa, men det var kutym med åtminstone tre kilo färs. På hemmaplan satt våra bekymrade föräldrar och funderade om det verkligen var hälsosamt att äta spaghetti och köttfärssås två gånger om dagen. Kossorna var ju galna på den här tiden.
Men risken var värd att utmanas. Ingenting gick upp mot en saftig portion kryddad med fyra smånävar oregano och Orlandos oöverträffliga tomatsås. Vi struntade i kostcirklar och brydde oss inte om vi blev vad vi åt.
Resans mest minnesvärda måltid avnjöts när Blondie och Lovva Lovva bjöds på välkomstmåltid sedan de anlänt till Fuengirola. Jag och CG hade stått vid spisen och tillagat eh… mästermåltiden.
Under själva kvällsmålet höjdes decibelnivån runt bordet och folk började bli märkbart lulliga och smårosiga om kinderna – men vi lade inga större värderingar kring det.
Det var då Blondie tog till orda:
”Men vad har ni gjort med vodkan som jag hade i cola-flaskan?”
”Va? Det var väl… vatten?” svarade jag.
Och spritkryddad spaghetti hade introducerats en gång för alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men smakade det inte konstigt?
Det smakade himmelskt. Och man blev ju så glad.
Detta är ju en klassiker!
Medelhavet, lunch, inget vatten =
Äggnudlar a la Absolut!
Det sjukaste av allt var att samma rätt faktiskt fanns på vissa restauranger.
Men hur som helst - En klassiker man bör ha upplevt!
Sektionen,
Haha, vi från Norrköping tar seden dit vi kommer.
Skicka en kommentar