XIV: Spanien-Thore

Smulorna på stengolvet och i den skära soffan bildade ett slarvigt utgjort mönster av tolv uppätna muffins. Han hade precis sköljt ner dem med ett litet glas Baileys då jubelvrålet skar genom lägenheten:
”Rekord!”
Det var inte vilken frukost som helst, utan en rekordfrukost. BS såg nöjd ut där han satt, framför tv-spelet, med fördragna persienner som påpassligt skymde solen.
De senaste dagarna hade han stannat hemma på dagarna när vi andra lirat golf eller stekt på stranden. Han hade upptäckt att han var hemmakär och redan bokat en tidigare returbiljett. BS trivdes bättre i lugnet i lägenheten, där han lottat sig till det bästa rummet med egen dusch, toalett och dubbelsäng. När han även kirrat klippkort till videobutiken kunde vi inte ens locka med honom till en eftermiddag i La Cala med golfbil.
Vi saknade hans ”vanliga” jag.
Och Lasselito saknade minnet. En morgon vaknade han upp vid en rondell i Los Naranjos, tre kilometer från Puerto Banus, med utslagna tänder och tre vilt samtalande poliser runt omkring sig. När han de närmaste dagarna planenligt lade tusentals kronor på telefonsamtal till Sollentuna gjorde han det med ett hål mellan framtänderna som skulle göra självaste Thore Skogman grön av avund. (bilden nedan är tagen innan hans tandlossning)
Samma natt spenderade jag de sista timmarna på en sängkant i en villa, med Blondie vid min sida. Om inte Lovva Lovva legat och snarkat som en timmerstock bakom oss hade hon säkert bett oss byta rum. Vi dillade om allt och inget innan vi på något sätt somnade vid sjutiden på morgonen.
Jag ville ingenting annat än att bli hennes.