Det bekanta ljudet får mig att studsa till i sängen. Jag vaknar med ett ryck. SMS. Vet inte om det är morgon eller natt. Med Lützen-dimmiga ögon knappar jag fram meddelandet, från Skalman.
"Tjena storstek. Vad är din promillehalt för tillfället? Jag och jessica har tillsammans 2,3 har vi konstaterat. Har hittat jordens skönaste bild på dig från midsommar. Det kommer kosta om den inte ska ligga på facebook :-)"
Snabbt stänger jag igen den midsomriga minnesluckan och lägger mobilen på nattduksbordet. 00.51. Vill sussa.
Det är då jag känner den.
Handen.
Som en bris smeker den min kind. Jag hajar till. Blir stel. Var är jag? Vems är handen? Drömmer jag?
Blickstill ligger jag och försöker lägga pussel med tankarna. Jag fattar ingenting. Handens rörelser blir allt mer ryckiga, inte aggressiva men okänsliga.
En lätt lavett över höger kindknota får mig att spärra upp ögonen. Vad i helvete?
Tänder lampan och stirrar förvirrat åt sidan.
Men herregud - det är min egen hand. Den är bedövad och har bestämt sig för att ge sig ut på sin egen lilla upptäcktsfärd. Som en marionett utan trådar. Som en soldat utan order. Som en hand utan min tillåtelse.
Jag blir sur och rycker upproriskt bort den avdomnande kindmisshandlaren.
Jävla mig, tänker jag och försöker somna om.
Inte ens min egen arm kan jag styra över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fy f-n vilken skräckupplevelse! Inte SMS:et alltså, utan den okända handen.
Det värsta jag varit med om i den vägen var för några år sedan när jag vaknade på morgonen och skulle skutta ur sängen... och mitt ena ben hade domnat (vilket jag inte märkte, eftersom det inte ens hade börjat sticka i det än som det gör när det håller på att vakna). Jag slängde benen över sängkanten, skulle gå iväg - och rasade ihop i en hög på golvet, utan att jag ens fattade vad som hände. Det var lite chockartat.
Haha! (sorry) Vad var första tanken när du sprattlat färdigt på golvet?
Hur kan du slå dig själv med handen? Har du fått spasmer så här på äldre dagar?
Min läskigaste upplevelse i sängen (förutom vissa vill-helst-inte-prata-om-nånsin-igen sexuella partners i början på karriären) var en natt när jag vaknade och kunde höra nån andas jävligt raspigt, djupt och skrämmande i sovrummet. Var så jävla rädd så du anar inte och faktiskt det närmsta du kan komma en hjärtattack utan att få det, när jag upptäckte att det var mina egna andetag jag hörde.
Första tanken måste varit typ: "Vafannudå? Det funkade ju igår"
Skicka en kommentar