Spegelbilden avtecknar någon annan. Ögonlocken faller tungt, gömmer vitorna. Munnen ett streck, ingen anstiftan till gymnastik. Pannans fåror ger vardagsproblemen slagkraft.
Spegelbilden är trymån av en sökare som i jakten på någonting hamnat vilse och trampat snett någonstans i ingenstans.
När jag studerar mig själv ser jag en sprucken dröm.
Tystnaden skaver. Windows mediaspelare skjuter ut små bedövande pilar av melankoliska textrader som får mig att känna mig mindre ensam. Jag lyssnar på det svarta, tittar i spegeln, hamnar i backspegeln.
Dåtiden är vacker. Det gråa landar i periferin och konturen i spegeln suddas sakta ut. Jag trivs i tanken. Jag njuter av nostalgin. Jag stannar där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar