Nykter för kärlekens skull

Som fastspänd i en slänggunga blir jag kastad dryga året tillbaka i tiden, till en kvalmig lägenhet och ett spontant återbesök.
Vi hade inte setts på flera månader men hennes ögon var oföränderligt nyfikna, utforskande och levande. Utanför fönstret såg jag skymten av hennes hyrbil, M var på väg från Stockholm till Göteborg och tittade förbi en snabbis.
Gårdagens granna vardag skakade hand med nutidens virriga näve. Stunden var fin.
När jag drog igång igenkännande ”Fulla för kärlekens skull” i cd-spelaren i köket kunde jag skönja en tår i hennes ögonvrå.
”Jag reser klockan fyra
Maria sover än
Hösten fyllde våra hjärtan
Två älskande var vi
Och väskan är redan packad
Men jag vill inte gå
Hur lämnar man den man älskar?
Jag kommer aldrig att förstå
Det fanns en tid för länge sen
när mitt hjärta var av sten
Jag kunde lämna allt och alla
jag bara bytte roll och scen
Nu rullar tårar nerför kinden
när jag kör ut genom Söder Tull
Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull”
M och jag var bara vi i några månader, men vi kom varandra nära under tiden. Med M var det aldrig några konstigheter. Det mesta var enkelt, kanske för att vi lade spelkorten åt sidan och inte ödslade tid på onödiga regler.
Hon hittade mig bakom fasaden och fick mig att våga vara jag. M befriade mig från Spelet i några månader och jag undrar om det åter igen kommer kännas så okonstlat med en tjej i framtiden.