På London Pub drack jag läskeblask och tittade på eftersända fotbollsmatcher från Premier League. På Café Bogart testade jag en gång en café au lait (tvi). Och på The Tramps fanns det bartenders som kunde blanda goda mjölkdrinkar (cuarenta y tres med mjölk!).
Men det var bara ett ställe som funkade om man ville dricka och dansa på en och samma kväll. Och den nattklubben fanns inte i Fuengirola, utan i Puerto Banus.
När DJ:n på Red Lion för tredje gången i ordningen lirade Hermes House Bands coverhit "I will survive" visste man två saker:
1. Klockan var mycket.
2. Det spelade ingen roll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
3. Och The Night var nära.
Skicka en kommentar