Ordjakten

Det första ordet jag söker har tio bokstäver.

Superettan.

Det andra ordet jag söker har elva bokstäver.

Tvåtusensju.

Det tredje ordet jag söker har sex bokstäver.

Ångest.

I år går vi upp! (eller nästa...)

"Jag har väntat så länge på just den här dan,
och det är skönt att den äntligen kommer."
Sextonhundra på Idrottsparken: IFK-ÖSK. Man kan bli hispig för mindre.
Fredagsdrömmar brukar sällan vikas till fotboll, numera, men i natt jonglerade jag med Pierre Gallo, såg Gardar lobba in 1-0 på Arosvallen (!) och jag hann även bli nedslagen av en fraktion firmamedlemmar från Västerås. Eh... de tyckte att jag jublade för mycket.
Det första är väl inget bra tecken; men väl det andra. Jag vill jubla. Jag vill vara en jubelidiot. Jag vill se IFK i allsvenskan. Och det vill väl du också?

All in!

Det var en israel, en polack, en turk, en amerikan och en Doughpleaser.
Och så några till.
908 totalt.
Jag kom sexa i nätturneringen - det handlar om No Limit-poker - och jag är överlycklig.
Mödan för två timmar och 29 minuters "arbete"?
2,5 dollar.
En halv öl.
Eller en Selma Lagerlöf-lapp och tio Jenka om ni så vill.
Jag tror inte jag ska försörja mig som freeroll-spelare i framtiden.

Mejlterror vid Eastern Promenade

Jag har skickat 48 mejl i dag. Ett hopkok av allt från uppdaterade lastbilsparker, kinesisk längdåkning, universitetsavhopp och Shells priskarteller till 20 år gammal elitseriehockey, konståkningsdomare, ufo-forskning och extremskidåkning.
Det snurrar i huvudet.
Jag känner mig trött.
Skulle behöva spinna ikväll.
Däremot var det uppfriskande att besöka bibblan i förmiddags. Det var inte i går. Mellanstadiet var inte i går. Det kändes som att göra en liten resa tillbaka i tiden. Numera äger Doughe ett utlåningskort. Ur led är tiden.

Ärade huvudredaktör på SAOL

Martin Gellerstam,

Jag vet. Frontalflirt är ett väldigt fiffigt ord. Det har jag tyckt i säkert åtta minuter. Härmed verkar jag för ett aktivt införande av ordet och den underliggande betydelsen till nästa upplaga av SAOL. Vänligen tillgodose min önskan.

9E

Mycket nostalgi på denna blogg nu. Det blir lätt så eftersom backspegeln är desto enklare att beskriva än framtiden.
Om drygt två veckor korsas backspegelns och framtidens vägar.
Det har gått tio år sedan jag vi gjorde upp med högstadiet, vi 80:or.
Nu är det dags för klassfest.
”När du har tröttnat på prat om väder, vind och antal producerade barn” ska jag utnyttja ett konversationskort ”för att få svar på det där du egentligen vill veta”.
Det står: ”Om du var tvungen att bli tillsammans med någon i vår gamla klass – vem skulle det vara?”
På den nivån är det.

Just nu är jag inte speciellt sugen på att gå dit, men jag vet ju hur det kommer sluta.

Blott nio av 30 är skrivna i orter utanför Norrköping. Allt från Hyltebruk till Järfälla. De flesta i förorter till Stockholm.
Det är inte mer spännande än så, men jag är varken besviken eller förvånad. Bara luttrad. Är vi hemmakära eller bortarädda?
Jag kan bara tala för mig själv (i nyktert tillstånd); och jag gillar den här stan. Trots att den kan vara klädd i kejsarens kläder vissa dagar. Men är det inte så överallt?
Så var det ju i Fuengirola. I Solna. I Torrevieja. Och här.
Men jag gillar det lilla i det stora; tycker om bruset invid Strömmen, lummiga promenader, härliga IFK och vår olagligt fula dialekt. Inget märkvärdigt i sig, men tillsammans rätt vardagsromantiskt.
Jag är nog hemmablind.
Men jag är uppenbarligen inte ensam.

Kanske man borde gå dit, ändå.
Bara för att se vilka som ”lyckats”, ”misslyckats” och framför allt – vilka som frontalflirtar med vilka.

15 år senare

Det är kul att städa.
Nej, det är det självfallet inte.
Men det är roligt att städa om man hittar gamla skatter i lådorna.
I femman skrev jag en resumé om mitt fantastiska liv. Mycket sport handlade det om. Och utseendefixering.

Mina föräldrar säger att jag var lugn som liten. Jag var ganska tjock, både i ansiktet och runtomkring kroppen.
Ja. Jag var en tjockis! I fyra år. Sen blev jag en sparris. I 20 år. Nu är jag... jag vet inte. Struntar i att lägga upp en bild på mig iförd enbart Speedos i alla fall.

Jag har aldrig haft napp eller sugit på tummen.
Tro det eller ej, jag har inte lagt till mig dessa dåliga ovanor nu heller. Hittills.

En gång när jag bestämt skulle ut och cykla hände något. Cykeln hade, vilket jag inte visste, punktering. Jag ramlade så småningom illa och jag fick hjärnskakning och jag fördes till sjukhus.
"Så småningom"? Herregud. Använde jag såna ord när jag gick i femman? Punkteringen var mer väntad. Jag var ett klantarsel som hade en tendens att skada mig bara jag gick utanför dörren. Det är ett under att jag fortfarande lever.

Vad jag inte tycker om:
1. Krig
2. Höga höjder över vatten
3. Måndagsmorgnar
Det enda med krig jag ser något positivt i, är bensinpriskrig. Micropris på tolv kronor litern. Come on!

Jag är ca 160 cm lång och jag tror jag väger 45kg.
Vilket muskelknippe, va! En riktig magnet på mellanstadiediscona där små påsar med dillchips var lika attraktivt - om inte mer - som Ann-Sofie, Maria och Paulina.

Jag bär tandställning på grund av mina utstående tänder. Jag har också mina öron utåtstående.
Haha! Självinsikt! Hur kunde Paulina stå ut med mig i två veckor i fyran? Hon som var så söt.

Varje år åker våran familj till Sälen och åker skidor. Det finns en del roliga backar och den brantaste av backarna i Sälen är Väggen med sin fallhöjd på 45 grader. Den har jag åkt några gånger men den är inte så rolig.
Jag som inte ens vågar åka Väggen i dag. Det är ju som att dödsförakta skeenden! (till mitt försvar är mina skidor minst en halvmeter för långa).

Det kom ett mejl

Avsändare: far.

"Grattis på den stora dagen. Dock är du fortfarande mer skitunge än vuxen."

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.