Nattens låt

A, B, C

Varje julimorgon som klockan brutit min nattsömn har jag känt mig som 80 bast. Trött, såsig, kraftlös.
”För mycket kött och pasta och för lite vitaminer”, menade mamma och skrev upp en lapp med saker som jag ska äta för att tillgodose kroppens behov.
Så nu sitter jag här och knaprar solroskärnor och känner mig som en piggelin. Inte visste jag att E-vitamin smakade så gott.

Lystring!

Du som alltid googlar Doughpleaser och sedan surfar in hit (senast för tio minuter sedan) - vem är du? Jag är nyfiken. Svarar du i kommentatorsraden så kan jag förklara hur man på ett lättfattligt sätt strukturerar upp bokmärken på datorn.

Talk to my hand

Det bekanta ljudet får mig att studsa till i sängen. Jag vaknar med ett ryck. SMS. Vet inte om det är morgon eller natt. Med Lützen-dimmiga ögon knappar jag fram meddelandet, från Skalman.

"Tjena storstek. Vad är din promillehalt för tillfället? Jag och jessica har tillsammans 2,3 har vi konstaterat. Har hittat jordens skönaste bild på dig från midsommar. Det kommer kosta om den inte ska ligga på facebook :-)"

Snabbt stänger jag igen den midsomriga minnesluckan och lägger mobilen på nattduksbordet. 00.51. Vill sussa.
Det är då jag känner den.
Handen.
Som en bris smeker den min kind. Jag hajar till. Blir stel. Var är jag? Vems är handen? Drömmer jag?
Blickstill ligger jag och försöker lägga pussel med tankarna. Jag fattar ingenting. Handens rörelser blir allt mer ryckiga, inte aggressiva men okänsliga.
En lätt lavett över höger kindknota får mig att spärra upp ögonen. Vad i helvete?
Tänder lampan och stirrar förvirrat åt sidan.
Men herregud - det är min egen hand. Den är bedövad och har bestämt sig för att ge sig ut på sin egen lilla upptäcktsfärd. Som en marionett utan trådar. Som en soldat utan order. Som en hand utan min tillåtelse.
Jag blir sur och rycker upproriskt bort den avdomnande kindmisshandlaren.
Jävla mig, tänker jag och försöker somna om.
Inte ens min egen arm kan jag styra över.

Det spelades bättre boll...

Jag sitter och bläddrar förstrött i en dammig synonymordbok. Letar adjektiv. Kraftfulla adjektiv. De dyker upp hela tiden, kippar efter andan och så ger de upp.
Alla är redan förbrukade.
Visst går det att säga att IFK:s svit – sedan 30 september 2006 – är fantastisk, vidunderlig och smått svindlande, men det har gått inflation i orden.
Jag nöjer mig med att konstatera att det känns ganska okej att gå till sommaruppehåll med 15 poäng ner till strecket.

Gårdagskvällen i punkter:
- Det var mitt första besök på Stadsparksvallen. Underbart läge med utsikt över Vättern.
- Våra bänkgrannar undrade innan match om vi skulle vinna med tvåsiffrigt eller om vi skulle skona dem.
- När vi gjorde 2-0 blev utsikten än mer bedårande.
- Vi bokade biljett på sittplatsläktaren på långsidan men hamnade utanför hörnflaggan och hade 120 meters sikte till ett av målen. Only på Stadsparksvallen. Och San Siro.
- Södra-klacken skanderade ”En gris, en ko, en Huskvarna-bo” varje gång Huskvarna-fostrade Viktor Rönneklev vidrörde bollen. Hade klacken tittat uppåt skulle de ha sett den ståtliga länga bestående av 14 reklamskyltar från Husqvarna. Vadå parodoxalt?
- Varför är självmål alltid vackrast? 2-2 var ett knytnävsslag i magen.
- Bambergs Söderstadion-identiska frispark gav mig luften tillbaka.
- På vägen hem passerade vi området där det var tänkt att jag skulle börja plugga journalistik för sex år sedan. Vad hade hänt med mig om jag flyttat till Jönköping där och då?
- Tja, förmodligen hade jag firat segern med kex och pipa.

Second Life

Jag misshandlar tid genom att researcha mig fram i Second Life-djungeln. Ännu vet jag inte riktigt vad jag ska tycka.

Tills dess, en kul länk om Second Life var Real Life: http://www.youtube.com/watch?v=flkgNn50k14&eurl=http%3A%2F%2Fblog%2Egnallspik%2Enet%2Findex%2Ephp%2Fwille%2F2007%2F06%2F27%2Fsecond%5Flife%5Fpa%5Friktigt