Tecknade klassikern är precis slut och jag önskar mig fortfarande en sådan där cool husvagn, där man blir automatväckt och ivägslussad direkt till badkaret.
Lunchen spenderade jag på verandan, här ute på landet, iförd kortärmad tröja. Solen värmde och mattan nedanför trallen var grönare än i juni. Bara ett eftermiddagsdopp som saknades.
Strax kommer syrran och HL med busfröna. Det ska bli kul att se deras tindrande ögon när Kolmårdstomten skrockar in från Bråvikshållet.
Kul jul på er,
/Eders Doughe
söndag, december 24, 2006
torsdag, december 21, 2006
Apropå inlägget om Årets bästa konsertframträdande,
Här är en länk som tar mig tillbaka to the Summer of 2006: http://www.youtube.com/watch?v=8pzCoyfDd6c
onsdag, december 20, 2006
Årets...
Autograf
Enträget flängde jag med händerna för att få låna servett och penna i jakten på underskriften. ”Oj, är det Johan Elmander?” frågade bartendern. ”Mm”, svarade jag och gav Skalman pennan. ”Bra match”, kvittrade bartendern och åsyftade 2-0-kampen mot Spanien. Usel fyllehumor av mig, men de är verkligen påfallande lika, Elmander och Skalman. Samme Skalman som tyckte att jag borde installera ett reservkraftverk att använda vid tillbud som 20 minuters strömavbrott, då jag precis beklagat faktumet att jag skrivit avtal med hans sopiga elbolag.
Boll
På kvällen skulle vi åka på roadtrip till Tyskland. Jag köpte VM-bollen på Stadium, presenterade den på Nobelprismaner för vännerna i en trädgård i Lindö. Vi jonglerade, dribblade och sparkade på den i vändplanen i Åby, Shellmacken i Malmö, färjeläget i Rödby, bensinmacken i Dortmund, parkeringsplatsen utanför stadion, till och från biljettkön, tunnelbanestationen, bensinmacken utanför Hamburg och gränsshopen Calles i Puttgarden. Det var en bra boll. Mycket bättre än Sverige.
Chefredaktör
Erbjöd 1 000 kronor för ett tilltänkt knäck på 25 000 tecken... Jag tackade nej.
Dojor
De jag fick på mig från en fest och som visade sig vara en och en halv storlek för små – dagen efter.
E-brev
14 november, 09.41: ”Du var för övrigt alldeles för lättgooglad. Under 30 sekunder.”
Familjemedlem
Syrran, naturligtvis – som till slut gick (åkte till Göteborg) och förlovade sig. Detta efter fyra flyttlass och två barn med HL. Vi gör allt i lite konstig ordning i vår familj. Mamma och pappa firade 32-årsdag förra veckan – de har ännu inte genomfört någon trolovning.
Gnolare
Sofia. Som förmodligen kan ge Carola en sportslig i Singstar.
Humör
På våren halvklart med risk för regnskurar. Uppsprickande molntäcke mot sommaren. Enstaka regnskurar men allt mer stabilt lynneklimat framåt hösten. Strålande sol och tropisk värme i december.
I-landsproblem
Att söndagar bara varit två-tre timmar långa dagen efter utgångar.
Journalist
Morgan Pålsson [paw rikh-titt, asså].
Konsertframträdande
Hela Linköping lyfte när Lars Winnerbäck sänkte tonen och bjöd på lågmäld vemodsakustik i ”Inte för kärleks skull”.
Lugna stund
Bolibompa och Skalman flängde runt på berget som Tärnabywannebes, men jag satt lugnt tillbakalutad i en uppfälld solstol på 3500 meters höjd i Chamonix. Jag hade 39 graders feber, snörvlade som en rödlöksallergiker men fick en brun näsa i gengäld.
Mexikanska missräkning
Gav mig tidernas värsta söndagsbakfylla i september. Jag hade precis fyllt 26 men kände mig som minst 126. Dessutom förlorade jag tequilaracet med 4-5 – efter sudden death klockan 02.46.
Nederlag
Förlorade med kåk i A och K mot royal straight flush.
Ord
Bloggflirt (ej en modifiering av frontalflirt).
Pasta
Barillas tagliatelle.
Quligaste qalas
Swartling fyllde år, rusdrycken flödade, tärningarna åkte fram, musiken var sådär skönt lagom tveksam, och alla var så där skönt lagom berusade (förutom D, då).
Respekt
”Du, jag vet inte om jag vågar ta emot en fil från dig, virusmannen.”
Smör
Sir. Ständigt omval.
Tjuvlyssnat.se
Spårvagn, Göteborg
Kille 20+: Ska vi ta tåget ned till Borås och gå på djurparken?
Tjej 20+: Ursäkta?
Kille 20+: Ja, de har ju direkttåg till Borås numera. Rakt till djurparken. Man kan åka över dagen bara.
Tjej 20+: Men jag känner ju inte dig!
Kille 20+: Tänkte man kunde fråga ändå…
Vandring
Runt Härlanda Tjärn. Vinden bet tag i ansiktet, kylan trängde in innanför kläderna och regnet låg i bakhåll ovan molnen. Men sällskapet värmde som sällan förr.
X1
Deleted.
Yberpucko
Carlos Simon. Domarkårens motsvarighet på pokervärldens Tony G.
Z
Zlatan är inte Zlatan längre.
Ångest
Kan förtränga söndagsmorgnar men inte IFK:s pålitliga sätt att ständigt misslyckas när det betyder som mest. Superettan nästa säsong igen. Kommer vi fyra den här gången vomerar jag.
Äventyr
Följ med på en tur i Doughes drömmar – så får ni åka.
Ökenvandring
Sista varvet i klubbmästerskapet då mina utslag var så sneda att de nästan hamnade på bondgårdarna i grannkommunen. 81 friska slag med slit och stånk. Jag kände mig som Bambi på isbelagd fairway.
Enträget flängde jag med händerna för att få låna servett och penna i jakten på underskriften. ”Oj, är det Johan Elmander?” frågade bartendern. ”Mm”, svarade jag och gav Skalman pennan. ”Bra match”, kvittrade bartendern och åsyftade 2-0-kampen mot Spanien. Usel fyllehumor av mig, men de är verkligen påfallande lika, Elmander och Skalman. Samme Skalman som tyckte att jag borde installera ett reservkraftverk att använda vid tillbud som 20 minuters strömavbrott, då jag precis beklagat faktumet att jag skrivit avtal med hans sopiga elbolag.
Boll
På kvällen skulle vi åka på roadtrip till Tyskland. Jag köpte VM-bollen på Stadium, presenterade den på Nobelprismaner för vännerna i en trädgård i Lindö. Vi jonglerade, dribblade och sparkade på den i vändplanen i Åby, Shellmacken i Malmö, färjeläget i Rödby, bensinmacken i Dortmund, parkeringsplatsen utanför stadion, till och från biljettkön, tunnelbanestationen, bensinmacken utanför Hamburg och gränsshopen Calles i Puttgarden. Det var en bra boll. Mycket bättre än Sverige.
Chefredaktör
Erbjöd 1 000 kronor för ett tilltänkt knäck på 25 000 tecken... Jag tackade nej.
Dojor
De jag fick på mig från en fest och som visade sig vara en och en halv storlek för små – dagen efter.
E-brev
14 november, 09.41: ”Du var för övrigt alldeles för lättgooglad. Under 30 sekunder.”
Familjemedlem
Syrran, naturligtvis – som till slut gick (åkte till Göteborg) och förlovade sig. Detta efter fyra flyttlass och två barn med HL. Vi gör allt i lite konstig ordning i vår familj. Mamma och pappa firade 32-årsdag förra veckan – de har ännu inte genomfört någon trolovning.
Gnolare
Sofia. Som förmodligen kan ge Carola en sportslig i Singstar.
Humör
På våren halvklart med risk för regnskurar. Uppsprickande molntäcke mot sommaren. Enstaka regnskurar men allt mer stabilt lynneklimat framåt hösten. Strålande sol och tropisk värme i december.
I-landsproblem
Att söndagar bara varit två-tre timmar långa dagen efter utgångar.
Journalist
Morgan Pålsson [paw rikh-titt, asså].
Konsertframträdande
Hela Linköping lyfte när Lars Winnerbäck sänkte tonen och bjöd på lågmäld vemodsakustik i ”Inte för kärleks skull”.
Lugna stund
Bolibompa och Skalman flängde runt på berget som Tärnabywannebes, men jag satt lugnt tillbakalutad i en uppfälld solstol på 3500 meters höjd i Chamonix. Jag hade 39 graders feber, snörvlade som en rödlöksallergiker men fick en brun näsa i gengäld.
Mexikanska missräkning
Gav mig tidernas värsta söndagsbakfylla i september. Jag hade precis fyllt 26 men kände mig som minst 126. Dessutom förlorade jag tequilaracet med 4-5 – efter sudden death klockan 02.46.
Nederlag
Förlorade med kåk i A och K mot royal straight flush.
Ord
Bloggflirt (ej en modifiering av frontalflirt).
Pasta
Barillas tagliatelle.
Quligaste qalas
Swartling fyllde år, rusdrycken flödade, tärningarna åkte fram, musiken var sådär skönt lagom tveksam, och alla var så där skönt lagom berusade (förutom D, då).
Respekt
”Du, jag vet inte om jag vågar ta emot en fil från dig, virusmannen.”
Smör
Sir. Ständigt omval.
Tjuvlyssnat.se
Spårvagn, Göteborg
Kille 20+: Ska vi ta tåget ned till Borås och gå på djurparken?
Tjej 20+: Ursäkta?
Kille 20+: Ja, de har ju direkttåg till Borås numera. Rakt till djurparken. Man kan åka över dagen bara.
Tjej 20+: Men jag känner ju inte dig!
Kille 20+: Tänkte man kunde fråga ändå…
Vandring
Runt Härlanda Tjärn. Vinden bet tag i ansiktet, kylan trängde in innanför kläderna och regnet låg i bakhåll ovan molnen. Men sällskapet värmde som sällan förr.
X1
Deleted.
Yberpucko
Carlos Simon. Domarkårens motsvarighet på pokervärldens Tony G.
Z
Zlatan är inte Zlatan längre.
Ångest
Kan förtränga söndagsmorgnar men inte IFK:s pålitliga sätt att ständigt misslyckas när det betyder som mest. Superettan nästa säsong igen. Kommer vi fyra den här gången vomerar jag.
Äventyr
Följ med på en tur i Doughes drömmar – så får ni åka.
Ökenvandring
Sista varvet i klubbmästerskapet då mina utslag var så sneda att de nästan hamnade på bondgårdarna i grannkommunen. 81 friska slag med slit och stånk. Jag kände mig som Bambi på isbelagd fairway.
Busringning
Jag gillar att busringa. Ibland själv, ibland med hjälp av busring.se (där man väljer inspelade kommentarer efter ett givet mönster). Denna busringning gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Dels för att tjejen (syrrans kollega) svarade hejdlöst roligt på frågorna, dels för att det gick så långt att hon trodde att hon vunnit 48 000 kronor. Var ju inte direkt meningen...
- Aa, det är Elin.
- Hallå där! Du pratar med Nicke Gullstrand, Radio P8.
- Jaha? (förvånat)
- Jag ringer för att säga grattis till dig. Du är nämligen chansen att den här veckan vinna radio P8:s lyssnarlaxar!
- Okej (glättigt).
- Japp. Du är en av tre utvalda lyssnare i P8 som i direktsändning har chansen att vinna lyssnarlaxarna. Den här vecken är potten på inte mindre än 48 000 kronor.
- Okej (ännu glättigare)… Va innebär dä här rå? (utpräglad östgötska)
- Så här går det till. Jag kommer ställa fem frågor till dig. Och jag kan redan nu säga att dina två konkurrenter har båda svarat rätt på fyra av fem. Så det krävs alltså alla rätt för att du ska hemma hem potten. Känner du dig redo?
- Jaa… hehehe… ja, jag är redo!
- Då kör vi. Från vilken stad sänder Radio P8?
- Eeeeh. Oj! Radio P8, eeeh, oooh… (tystnad). Malmö?!
*VISSELJINGEL*
- Jamen, visst är det det. Fråga nummer två då. Vad heter Finlands huvudstad?
- Eh, Helsingfors.
*VISSELJINGEL*
- Såklart är det det. Fråga nummer tre: vilket lag vann fotbolls-EM 2004?
- Fotbolls-EM 2004…? Eeeeh. Ooooh. Aääh, jag får passa på den. (besviket)
- Du, nu måste jag be dig om ett svar.
- Okej. Eeeh, oooh, uuuh. Brasilien (luttrad).
*VISSELJINGEL*
- Tre rätt av fem!
- OJ!
- Det går bra här du.
- Jaa… (fnissar).
- Här kommer fråga nummer fyra. Vad heter artisten som hade en hit med låten ”Born in the USA”?
- Åååh. (tystnad) Michael Bolton? (skyggt)
*VISSELJINGEL*
- Amen, så klart är det det. Och du är en fråga ifrån att vinna FYRTIOÅTTA TUSEN KRONOR.
- OOJ! (uppspelt)
- Hoppas du känner dig redo. Den kommer här: vilken är världens ABSOLUT bästa radiostation?
- Radio P8! (snabbt och segervisst).
*MÖRKT BULLERJINGEL*
- Nej, nej, nej! Neej, neeej.
- NEJ! (förtvivlat)
- Nej, det är fel tyvärr. Det är fel.
- NEJ! Ajdå.
- Nej, jag skojar bara. Naturligtvis är det Radio P8 som är världens bästa radiostation. Och du min vän har vunnit 48 000 kronor. (visslar) Det var en liten gratisvissling där.
- Jaha, hahaha. Okej.
- Ja, inte så illa, va?
- Nää (fnittrar).
- Vi säger grattis till dig ännu en gång. Om du bara stannar kvar i luren så kopplar jag dig vidare så får du lämna adress och kontonummer.
PROGRAMLEDAREN BÖRJAR TALA TILL LYSSNARNA
”Och under tiden lyssnar ni där hemma på Celine Dion och ”All…”.
RÖST BRYTER IN
* Ett kopplingsfel har inträffat. Försök igen om ett litet tag *
Kuriosa: kollegan försöker fortfarande hitta ett sätt att paybacka syrran.
- Aa, det är Elin.
- Hallå där! Du pratar med Nicke Gullstrand, Radio P8.
- Jaha? (förvånat)
- Jag ringer för att säga grattis till dig. Du är nämligen chansen att den här veckan vinna radio P8:s lyssnarlaxar!
- Okej (glättigt).
- Japp. Du är en av tre utvalda lyssnare i P8 som i direktsändning har chansen att vinna lyssnarlaxarna. Den här vecken är potten på inte mindre än 48 000 kronor.
- Okej (ännu glättigare)… Va innebär dä här rå? (utpräglad östgötska)
- Så här går det till. Jag kommer ställa fem frågor till dig. Och jag kan redan nu säga att dina två konkurrenter har båda svarat rätt på fyra av fem. Så det krävs alltså alla rätt för att du ska hemma hem potten. Känner du dig redo?
- Jaa… hehehe… ja, jag är redo!
- Då kör vi. Från vilken stad sänder Radio P8?
- Eeeeh. Oj! Radio P8, eeeh, oooh… (tystnad). Malmö?!
*VISSELJINGEL*
- Jamen, visst är det det. Fråga nummer två då. Vad heter Finlands huvudstad?
- Eh, Helsingfors.
*VISSELJINGEL*
- Såklart är det det. Fråga nummer tre: vilket lag vann fotbolls-EM 2004?
- Fotbolls-EM 2004…? Eeeeh. Ooooh. Aääh, jag får passa på den. (besviket)
- Du, nu måste jag be dig om ett svar.
- Okej. Eeeh, oooh, uuuh. Brasilien (luttrad).
*VISSELJINGEL*
- Tre rätt av fem!
- OJ!
- Det går bra här du.
- Jaa… (fnissar).
- Här kommer fråga nummer fyra. Vad heter artisten som hade en hit med låten ”Born in the USA”?
- Åååh. (tystnad) Michael Bolton? (skyggt)
*VISSELJINGEL*
- Amen, så klart är det det. Och du är en fråga ifrån att vinna FYRTIOÅTTA TUSEN KRONOR.
- OOJ! (uppspelt)
- Hoppas du känner dig redo. Den kommer här: vilken är världens ABSOLUT bästa radiostation?
- Radio P8! (snabbt och segervisst).
*MÖRKT BULLERJINGEL*
- Nej, nej, nej! Neej, neeej.
- NEJ! (förtvivlat)
- Nej, det är fel tyvärr. Det är fel.
- NEJ! Ajdå.
- Nej, jag skojar bara. Naturligtvis är det Radio P8 som är världens bästa radiostation. Och du min vän har vunnit 48 000 kronor. (visslar) Det var en liten gratisvissling där.
- Jaha, hahaha. Okej.
- Ja, inte så illa, va?
- Nää (fnittrar).
- Vi säger grattis till dig ännu en gång. Om du bara stannar kvar i luren så kopplar jag dig vidare så får du lämna adress och kontonummer.
PROGRAMLEDAREN BÖRJAR TALA TILL LYSSNARNA
”Och under tiden lyssnar ni där hemma på Celine Dion och ”All…”.
RÖST BRYTER IN
* Ett kopplingsfel har inträffat. Försök igen om ett litet tag *
Kuriosa: kollegan försöker fortfarande hitta ett sätt att paybacka syrran.
tisdag, december 19, 2006
Texas kazakier
Har ni tänkt på att Dr Phil låter lite som Borat? Eller om det är tvärtom. Tycker i alla fall att det är skitjobbigt att lyssna på Doktor Präktig, men orkar inte gå till andra rummet och byta kanal. Bara ett strömavbrott kan rädda mig nu.
Dumpad
Från posthögen i dag:
”Vid genomgång av vårt register har vi noterat att Du under de två senaste åren inte spelat till dig kategorin Tournament Player och detta medför att Du ej är berättigad till fortsatt medlemskap i PGA 2007.”
Det kanske är lika bra. Golgatavandringarnas tid på
touren är förbi. Men plöjer man minnen genom ett nostalgiskt skimmer – något som jag är jävligt bra på – har det varit rätt kul att lira golf.
Framför allt har det varit skoj att se Sverige, att upptäckta nya punkter på kartan, platser man inte i första hand väljer ut för semestrar. Den geografiska golfresan har givit mig rallarslagmål i Nyköping, motorvägskrockar i Väderstad, raggarträffar i Fagersta, tolkhjälp på Österlen – den har lärt mig att svära på finska, jubla på norska och gorma på skånska.
För att lyckas i golf ska man helst vara:
1) Jävligt talangfull.
2) Träningsvillig.
3) Dum i huvudet.
Ett: nä. Två: haha! Tre: jag var väl lite småkorkad, men inte tillräckligt dum för att koppla bort tankar och slå bollen från punkt A till B utan att lägga märke till vita out of bounds-pinnar, stora vattenhinder och kastrullbunkrar. Jag tänkte för mycket. Såg för mycket. Var mer rädd att förlora än taggad att vinna.
Jag vet inte hur många gånger jag hellre ville komma tvåa än etta för att undslippa tacktalet. Jag har självmant spelat bort mig på sista hålet för att undvika det förhatliga talet. Att stå i centrum för folks uppmärksamhet ensam på ett podium var värre än att käka sjögurka. Och då ska ni veta att sjögurka smakar pecka.
När jag var yngre levde jag för golfen. Gjorde jag en dålig tävling i Trelleborg satt jag som ett åskmoln 45 mil hem till Norrköping (om jag inte råkade krocka på vägen, eller nåt). Gick det istället bra kvittrade jag istället som en… eh, koltrast (?) och kände för att eskimåpussa allt som kom i min väg.
Att prestera var att besegra tankarna, de som ville mala ner självförtroendet i pyttesmå korn och sedan placera det i närmast möjliga sjö.
I dag spelar jag golf för skojs skull och det är väl kul, men jag saknar pulsgaloppen. Att vakna tidigt på morgonen i någon märklig liten byhåla och inte veta om svingen sitter och man ska nosa på toppen eller om svingen klickar och man frontalflirtar med bottenhelvetet.
Om jag hade förmågan att vara telepatisk skulle jag prata med 1998 års modell av Doughe, och upplysa honom om att den där juniortiden på resande fot, nätterna på hotell och den bekymmerslösa tillvaron där det största problemet var att räta ut en bångstyrig vänsterskruv var smått fantastisk.
Synd att man inte kunde inse det då.
Och att man inte var bara liite mer dum i huvudet…
”Vid genomgång av vårt register har vi noterat att Du under de två senaste åren inte spelat till dig kategorin Tournament Player och detta medför att Du ej är berättigad till fortsatt medlemskap i PGA 2007.”
Det kanske är lika bra. Golgatavandringarnas tid på
touren är förbi. Men plöjer man minnen genom ett nostalgiskt skimmer – något som jag är jävligt bra på – har det varit rätt kul att lira golf.Framför allt har det varit skoj att se Sverige, att upptäckta nya punkter på kartan, platser man inte i första hand väljer ut för semestrar. Den geografiska golfresan har givit mig rallarslagmål i Nyköping, motorvägskrockar i Väderstad, raggarträffar i Fagersta, tolkhjälp på Österlen – den har lärt mig att svära på finska, jubla på norska och gorma på skånska.
För att lyckas i golf ska man helst vara:
1) Jävligt talangfull.
2) Träningsvillig.
3) Dum i huvudet.
Ett: nä. Två: haha! Tre: jag var väl lite småkorkad, men inte tillräckligt dum för att koppla bort tankar och slå bollen från punkt A till B utan att lägga märke till vita out of bounds-pinnar, stora vattenhinder och kastrullbunkrar. Jag tänkte för mycket. Såg för mycket. Var mer rädd att förlora än taggad att vinna.
Jag vet inte hur många gånger jag hellre ville komma tvåa än etta för att undslippa tacktalet. Jag har självmant spelat bort mig på sista hålet för att undvika det förhatliga talet. Att stå i centrum för folks uppmärksamhet ensam på ett podium var värre än att käka sjögurka. Och då ska ni veta att sjögurka smakar pecka.
När jag var yngre levde jag för golfen. Gjorde jag en dålig tävling i Trelleborg satt jag som ett åskmoln 45 mil hem till Norrköping (om jag inte råkade krocka på vägen, eller nåt). Gick det istället bra kvittrade jag istället som en… eh, koltrast (?) och kände för att eskimåpussa allt som kom i min väg.
Att prestera var att besegra tankarna, de som ville mala ner självförtroendet i pyttesmå korn och sedan placera det i närmast möjliga sjö.
I dag spelar jag golf för skojs skull och det är väl kul, men jag saknar pulsgaloppen. Att vakna tidigt på morgonen i någon märklig liten byhåla och inte veta om svingen sitter och man ska nosa på toppen eller om svingen klickar och man frontalflirtar med bottenhelvetet.
Om jag hade förmågan att vara telepatisk skulle jag prata med 1998 års modell av Doughe, och upplysa honom om att den där juniortiden på resande fot, nätterna på hotell och den bekymmerslösa tillvaron där det största problemet var att räta ut en bångstyrig vänsterskruv var smått fantastisk.
Synd att man inte kunde inse det då.
Och att man inte var bara liite mer dum i huvudet…
fredag, december 15, 2006
Sänder live från feskekôrka
Det regnade när jag kom till Göteborg i går kväll. Jag har en känsla av att himlen grät glädjetårar för min skull.
Ännu har jag varken sett skymten av feskekôrkor, gröna Lisebergs-kaniner, avenyer, eller Glenn-prototyper med hästsvansar.
Däremot kan jag redan nu konstatera, en gång för alla, att IFK Göteborgs skyddsande smeknamn inte har ett dyft med fotboll att göra.
Jag bor hos den verkliga ängeln - så jag vet...
Ännu har jag varken sett skymten av feskekôrkor, gröna Lisebergs-kaniner, avenyer, eller Glenn-prototyper med hästsvansar.
Däremot kan jag redan nu konstatera, en gång för alla, att IFK Göteborgs skyddsande smeknamn inte har ett dyft med fotboll att göra.
Jag bor hos den verkliga ängeln - så jag vet...
tisdag, december 12, 2006
Otursförföljd
Jag brukar avrunda jobbdagarna med lite eftermiddagspoker på Svenska Spel framåt 16-tiden.
I dag borde jag gjort nåt annat. Knypplat, räknat får, tittat på Uutiset eller nåt konstruktivt.
Så här kan man förlora:
* Träffade spaderfärgen men förlorade på sämre färg (4-5 mot 2-8).
* Träffade kåken på turnen och reraisade men blev synad och åkte ut mot en sämre kåk på rivern.
* Träffade stegen på floppen och raisade rejält, med färgdrag på bordet. En nöt synade och träffade sedan flushen på rivern.
Bad beat? Nähe! Den här veckan har jag verkligen otur i spel... och det bådar kanske gott.
I dag borde jag gjort nåt annat. Knypplat, räknat får, tittat på Uutiset eller nåt konstruktivt.
Så här kan man förlora:
* Träffade spaderfärgen men förlorade på sämre färg (4-5 mot 2-8).
* Träffade kåken på turnen och reraisade men blev synad och åkte ut mot en sämre kåk på rivern.
* Träffade stegen på floppen och raisade rejält, med färgdrag på bordet. En nöt synade och träffade sedan flushen på rivern.
Bad beat? Nähe! Den här veckan har jag verkligen otur i spel... och det bådar kanske gott.
Sådan är jag (jaha!)
Inåtvänd Planläggande Konkret Känslostyrd person
Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.
Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.
Du är detaljorienterad och sannolikt en praktisk person, som är intresserad av att ta reda på HUR saker fungerar. Du är resultatinriktad och vill helst göra saker på det sätt du är van att göra dem på.
Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.
Praktisk och dominant? WTF. Moahaha.
Tycker att profilen gör mig profillös. Fan. Mitt nyårslöfte får väl vara att bli en roligare prick. Grr.
Jag hittade testet hos Rosa Bloggen
Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.
Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.
Du är detaljorienterad och sannolikt en praktisk person, som är intresserad av att ta reda på HUR saker fungerar. Du är resultatinriktad och vill helst göra saker på det sätt du är van att göra dem på.
Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.
Praktisk och dominant? WTF. Moahaha.
Tycker att profilen gör mig profillös. Fan. Mitt nyårslöfte får väl vara att bli en roligare prick. Grr.
Jag hittade testet hos Rosa Bloggen
Ritsch Ratsch Fillibombombom
Jag såg den första renen på Ica Maxi i slutet av oktober. Det var 18 grader utomhus och löven på träden hade inte ens bytt färg.
Två veckor senare hörde jag Lotta Engbergs vedervärdiga ”Hej mitt vinterland” när jag letade efter kärnfria druvor vid fruktdisken.
Och i dag såg jag en tjomme promenera förbi mitt fönster iförd en intressant skapelse bestående av skrikiga hawaiiskjorts, något slags khakifärgat linne och kepsen bak och fram.
Han behöver, så att säga, inte direkt pulsa fram genom snön.
Vart jag vill komma? Till vintern. Jag vill se vimlet byta ytterplagg, flingor dala ned mot redan vit mark, is på Bråviken.
Kung Bore har snoozat sig igenom en halv årstid nu. Det är inte okej.
Jag vill ju ha en Mary Christmas (”höhö”).
Två veckor senare hörde jag Lotta Engbergs vedervärdiga ”Hej mitt vinterland” när jag letade efter kärnfria druvor vid fruktdisken.
Och i dag såg jag en tjomme promenera förbi mitt fönster iförd en intressant skapelse bestående av skrikiga hawaiiskjorts, något slags khakifärgat linne och kepsen bak och fram.
Han behöver, så att säga, inte direkt pulsa fram genom snön.
Vart jag vill komma? Till vintern. Jag vill se vimlet byta ytterplagg, flingor dala ned mot redan vit mark, is på Bråviken.
Kung Bore har snoozat sig igenom en halv årstid nu. Det är inte okej.
Jag vill ju ha en Mary Christmas (”höhö”).
söndag, december 10, 2006
Fy farao
Det är någon egyptier som försöker ringa mig på mobilen, men lägger på luren efter en signal. Jag funderar på om det är eventuellt är Farao, och om jag i sådana fall bör vara rädd när jag går och lägger mig.
torsdag, december 07, 2006
Doughe sucks!
I natt drömde jag att en känd bloggare (vi kan kalla honom Goesta) författade ett inlägg om Årets Sämsta Bloggar.
Jag blev alldeles kallsvettig när jag såg länken till min egen blogg:
Motiveringen: "Jag tål inte Doughpleaser. Allt han skriver är skit."
Ibland är jag rätt glad och ödmjuk över att så pass få känner till min lilla sida.
Jag blev alldeles kallsvettig när jag såg länken till min egen blogg:
Motiveringen: "Jag tål inte Doughpleaser. Allt han skriver är skit."
Ibland är jag rätt glad och ödmjuk över att så pass få känner till min lilla sida.
Lön
På de lokala nyheterna presenterades ett inslag om undermåliga löner. Det fick mig att tänka på en alarmerande rapport som publicerades i Journalisten våren 2003, där man redogjorde över den allt sämre lönesituationen inom branschen.
Det ledde mig osökt in på mina första veckor på stadens lokalredaktion någon gång i slutet av förra seklet. Jag steg in där med ögon stora som strutsens och drömde om en byline. Jag möttes av division fem-referat och en timlön på 58 kronor.
Efter två månader (jag jobbade bara helger) visade jag min bästa sida på löneförhandlingen, och kunde därefter beta ut hela 61 kronor i timmen.
Men jag log som aldrig förr. Det var det bästa yrket jag kunde ha. Jag älskade att skriva. Jag älskade sport. Och jag älskade att träffa spännande personligheter.
Lönen sket jag i.
Det var en charmant tid av mitt liv, där problem var ett ord som bara fanns i periferin.
I dag driver jag ett litet företag där målet är att gå med vinst. Att leka med ord är en utmaning i sig, att ställa "rätt" frågor en vetenskap i sig, men att sälja in sig är allra svårast.
Jag gillar inte att marknadsföra mig själv.
Då är det till och med roligare att sticka till Skarphagen och referera tomtefotboll för 58 kronor i timmen.
Det ledde mig osökt in på mina första veckor på stadens lokalredaktion någon gång i slutet av förra seklet. Jag steg in där med ögon stora som strutsens och drömde om en byline. Jag möttes av division fem-referat och en timlön på 58 kronor.
Efter två månader (jag jobbade bara helger) visade jag min bästa sida på löneförhandlingen, och kunde därefter beta ut hela 61 kronor i timmen.
Men jag log som aldrig förr. Det var det bästa yrket jag kunde ha. Jag älskade att skriva. Jag älskade sport. Och jag älskade att träffa spännande personligheter.
Lönen sket jag i.
Det var en charmant tid av mitt liv, där problem var ett ord som bara fanns i periferin.
I dag driver jag ett litet företag där målet är att gå med vinst. Att leka med ord är en utmaning i sig, att ställa "rätt" frågor en vetenskap i sig, men att sälja in sig är allra svårast.
Jag gillar inte att marknadsföra mig själv.
Då är det till och med roligare att sticka till Skarphagen och referera tomtefotboll för 58 kronor i timmen.
Nattuggla
När jag var liten gillade jag inte mörkret. Det började med att jag tjuvkikade på V hemma hos kusinerna, fortsatte med att jag skrämdes till tresiffrig puls av The Shining och kulminerade i Twin Teaks. Sedan dess har jag inte varit mycket för skräckisar över huvud taget. Jag kan titta på skiten, men får ingen behållning av det. Hatade The Grudge i somras. Avskydde japanska versionen av Ringen.
Aja.
Däremot är jag numera ett stort fan av natt och mörker. Det låter ju lite satanistiskt, men det är inte så illa som det ter sig. Jag tycker att det är mysigt att sitta uppe med ett par tända ljus flankerad av natthimlen.
Lugnt och stillsamt, inte ogärna ensam med mina tankar.
I natt ska jag tillägna mörkret med två reportage. Jag ska jobba natt. Dels för att det är skönt att skriva när det är lugnt och tyst. Dels för att jag vill vara vaken och se Fuglesangs launch.
5, 4, 3, 2, 1...
När journalister får chansen att göra resereportage till rymden ska jag ställa mig i kö.
Aja.
Däremot är jag numera ett stort fan av natt och mörker. Det låter ju lite satanistiskt, men det är inte så illa som det ter sig. Jag tycker att det är mysigt att sitta uppe med ett par tända ljus flankerad av natthimlen.
Lugnt och stillsamt, inte ogärna ensam med mina tankar.
I natt ska jag tillägna mörkret med två reportage. Jag ska jobba natt. Dels för att det är skönt att skriva när det är lugnt och tyst. Dels för att jag vill vara vaken och se Fuglesangs launch.
5, 4, 3, 2, 1...
När journalister får chansen att göra resereportage till rymden ska jag ställa mig i kö.
Jag dementerar
Kära vänner och bekanta,
Jag har inte genomfört en könsoperation. Jag heter inte Sandra. Jag råkade bara vidarebefordra ett advents-SMS utan att läsa så noga.
I´m a klantarsel, yes I am.
Jag har inte genomfört en könsoperation. Jag heter inte Sandra. Jag råkade bara vidarebefordra ett advents-SMS utan att läsa så noga.
I´m a klantarsel, yes I am.
Sagan om en fantasi
Utanför fönstret låg snön decimetertjock. Det var mars 2005 och jag hade precis slungats ut i singellivet utan mössa, fingervantar eller långkalsonger. Jag var ute i kylan. Jag frös, huttade, tyckte synd om mig själv och tappade kilo på kilo.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Efter någon vecka stampade syrran foten i marken och sa att ”nu får du fan skärpa dig!”. Eller, okej, hon uttryckte sig inte riktigt så – men jag kunde skumläsa mellan raderna.
”Gå vidare, hon var faktiskt inte rätt för dig, du hittar någon bättre”, sa syrran och jag tittade på henne som om hon var ett ufo.
”Det är inte henne du saknar, det är någon du saknar”, fortsatte syrran.
Jag blängde på henne som om hon precis gjort mål på IFK Norrköping. Jag knep igen munnen, men sorterade omedvetet in alla hennes ord i arkivet.
Jag visste inte hur rätt syrran hade. Men det vet jag nu.
Efter det där samtalet, eller snarare monologen, har jag lärt mig att tackla och acceptera det som kom att bli mitt nya liv. Jag har blivit tryggare i mig själv, mognat som person, genomgått en 25-årskris och dejtat karaktärer som skulle kunna passa in i allt från Seinfeld och Scrubs till Sex and the city och One tree hill. Två gånger, en vecka, två månader… tillfälligt, aldrig permanent. Halvseriöst men inte presentera-för-föräldrarna-seriöst.
Ständigt blev jag påmind om min bakgrund. Shakira sjöng ”You´re a song, written by the hands of God”, ett vykort från Gibraltar, en Oboy i Tandådalens värdshus, ett blont yrväder bakom husknuten på golfbanan.
När allt kom omkring, när minnena yrde verkade ingenting verkade riktigt ”duga”. Ingen. Jag var fångad av mitt bagage. Syrran har flera gånger påpekat att jag inte ”får” vara så kräsen. Kanske har hon haft rätt. Om jag uppskattningsvis dejtat ett dussin tjejer så har ingen känts helt rätt. 75 procent om det har fallit väl ut.
När jag nu tittar ut genom fönstret gör jag det mot en annan gata. Jag ser ingen snö. Det är inte mars, det är inte 2005 och jag fryser inte.
Men jag har hittat något att tro på, någon att tro på, något att hoppats på, någon att hoppats på. ”Det är inte henne du saknar, det är någon du saknar.”
- Syrran, det är alldeles för tidigt, men Hon kan vara någon. Du skulle gilla Henne. Å andra sidan är det omöjligt att göra någonting annat.
Det är ännu färskt som bageriets morgonlimpa, så det vore korkat att göra allt för utförliga utsvävningar.
På lunchen räknade jag ut att jag tänkte på henne 96,3 procent av tiden – trots att senaste numret av Offside låg på köksbordet. Jag hade i och för sig G i matte på gymnasiet, men höjde upp till MVG på Komvux, så siffran är relativt tillförlitlig.
När jag skriver detta sitter hon 31,9 mil härifrån och jag klagar högljutt över att jag inte kan träffa henne omgående. Omoraliskt av mig, eftersom det finns folk som har det bra mycket värre. Fråga Lisa Fuglesang. Hon har en distansrelation i dess sanna bemärkelse. ”Jorden anropar Rymden! Älskling, hör du mig…?”
Vem är då Den Där Mary? Om jag säger: ”säg nåt begåvat” så gör hon det. Om mobilen piper till och hon står som avsändare så får textraden mig ofta att dra på munnen. Hon har en röst som konkurrerar med Scarletts. Hon är typ smartast i Sverige (påminn mig om att aldrig göra Mensa-testet bredvid henne). Och hon har ett leende som skulle kunna smälta hela Uummannaq och förpassa all Grönlands pingviner till Ishavet.
I måndags skickade hon Labello till mig via posten. Bara en sådan sak!
Hittills är Mary Sagan om en fantasi. En dag hoppas jag att den blir verklig.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Efter någon vecka stampade syrran foten i marken och sa att ”nu får du fan skärpa dig!”. Eller, okej, hon uttryckte sig inte riktigt så – men jag kunde skumläsa mellan raderna.
”Gå vidare, hon var faktiskt inte rätt för dig, du hittar någon bättre”, sa syrran och jag tittade på henne som om hon var ett ufo.
”Det är inte henne du saknar, det är någon du saknar”, fortsatte syrran.
Jag blängde på henne som om hon precis gjort mål på IFK Norrköping. Jag knep igen munnen, men sorterade omedvetet in alla hennes ord i arkivet.
Jag visste inte hur rätt syrran hade. Men det vet jag nu.
Efter det där samtalet, eller snarare monologen, har jag lärt mig att tackla och acceptera det som kom att bli mitt nya liv. Jag har blivit tryggare i mig själv, mognat som person, genomgått en 25-årskris och dejtat karaktärer som skulle kunna passa in i allt från Seinfeld och Scrubs till Sex and the city och One tree hill. Två gånger, en vecka, två månader… tillfälligt, aldrig permanent. Halvseriöst men inte presentera-för-föräldrarna-seriöst.
Ständigt blev jag påmind om min bakgrund. Shakira sjöng ”You´re a song, written by the hands of God”, ett vykort från Gibraltar, en Oboy i Tandådalens värdshus, ett blont yrväder bakom husknuten på golfbanan.
När allt kom omkring, när minnena yrde verkade ingenting verkade riktigt ”duga”. Ingen. Jag var fångad av mitt bagage. Syrran har flera gånger påpekat att jag inte ”får” vara så kräsen. Kanske har hon haft rätt. Om jag uppskattningsvis dejtat ett dussin tjejer så har ingen känts helt rätt. 75 procent om det har fallit väl ut.
När jag nu tittar ut genom fönstret gör jag det mot en annan gata. Jag ser ingen snö. Det är inte mars, det är inte 2005 och jag fryser inte.
Men jag har hittat något att tro på, någon att tro på, något att hoppats på, någon att hoppats på. ”Det är inte henne du saknar, det är någon du saknar.”
- Syrran, det är alldeles för tidigt, men Hon kan vara någon. Du skulle gilla Henne. Å andra sidan är det omöjligt att göra någonting annat.
Det är ännu färskt som bageriets morgonlimpa, så det vore korkat att göra allt för utförliga utsvävningar.
På lunchen räknade jag ut att jag tänkte på henne 96,3 procent av tiden – trots att senaste numret av Offside låg på köksbordet. Jag hade i och för sig G i matte på gymnasiet, men höjde upp till MVG på Komvux, så siffran är relativt tillförlitlig.
När jag skriver detta sitter hon 31,9 mil härifrån och jag klagar högljutt över att jag inte kan träffa henne omgående. Omoraliskt av mig, eftersom det finns folk som har det bra mycket värre. Fråga Lisa Fuglesang. Hon har en distansrelation i dess sanna bemärkelse. ”Jorden anropar Rymden! Älskling, hör du mig…?”
Vem är då Den Där Mary? Om jag säger: ”säg nåt begåvat” så gör hon det. Om mobilen piper till och hon står som avsändare så får textraden mig ofta att dra på munnen. Hon har en röst som konkurrerar med Scarletts. Hon är typ smartast i Sverige (påminn mig om att aldrig göra Mensa-testet bredvid henne). Och hon har ett leende som skulle kunna smälta hela Uummannaq och förpassa all Grönlands pingviner till Ishavet.
I måndags skickade hon Labello till mig via posten. Bara en sådan sak!
Hittills är Mary Sagan om en fantasi. En dag hoppas jag att den blir verklig.
tisdag, december 05, 2006
Uppföljning
Fler visdomsord - denna gång från några klasskompisar.
F: ”Jag kommer sakna klass 9E, med ett par undantag. Ett av de undantagen är Sofia som hällde ett glas med mjölk över mig, mjölken är faktiskt till för att dricka!!”
J: ”Nu går jag ut nian snart börjar tian. Neda vet att hennes dialekt låter som get.”
J2: ”Nu har jag inte tid att skriva meraför jag ska hjälpa Pelle skjuta Sivan.”
O: ”Annas pattar är det finaste jag vet och Ing-Maries böcker är en barna lek.”
F är säkert rymdforskare i dag. J såg jag senast i fredags; han dejtar en 37-åring just nu. J2 har barn. O har vuxit upp.
Det händer saker på tio år...
Nähe. Back to work.
F: ”Jag kommer sakna klass 9E, med ett par undantag. Ett av de undantagen är Sofia som hällde ett glas med mjölk över mig, mjölken är faktiskt till för att dricka!!”
J: ”Nu går jag ut nian snart börjar tian. Neda vet att hennes dialekt låter som get.”
J2: ”Nu har jag inte tid att skriva meraför jag ska hjälpa Pelle skjuta Sivan.”
O: ”Annas pattar är det finaste jag vet och Ing-Maries böcker är en barna lek.”
F är säkert rymdforskare i dag. J såg jag senast i fredags; han dejtar en 37-åring just nu. J2 har barn. O har vuxit upp.
Det händer saker på tio år...
Nähe. Back to work.
Tss
Mer nostalgi. Denna gång från nian, inte femman. Jag skriver verkligen jättetossigt. Men lärarens fotnot är ju ganska rolig.
"Jag är en lugn 15-årig kille som bor i Norrköping. Min längd är på ett ungefär 174 cm och mitt hem befinner sig i Lindö. Mina intressen är till det mesta inom sportväg. Jag är ganska positiv till det mesta men har vissa perioder då jag inte är så kul. Skolan är inte så rolig, med undantag för gympa och bild, trots att jag är väldigt dålig i det estetiska ämnet.
Till hösten har jag inlett en 3-årig samhällsvetenskaplig linje på Kungsgård där jag efter det första året väljer en ekonomisk inriktning i kursprogrammet.
Det blir mer pluggande på gymnasiet men tiden till min golf ska inte påverkas nämnvärt.
Min framtid ligger förhoppningsvis inom journalistiken, helst som en sportjournalist."
DIKT AV ING-MARIE
"Om jag tar ordboken och tar alla ord som låter knepiga, då blir det nog höga betyg."
"Jag är en lugn 15-årig kille som bor i Norrköping. Min längd är på ett ungefär 174 cm och mitt hem befinner sig i Lindö. Mina intressen är till det mesta inom sportväg. Jag är ganska positiv till det mesta men har vissa perioder då jag inte är så kul. Skolan är inte så rolig, med undantag för gympa och bild, trots att jag är väldigt dålig i det estetiska ämnet.
Till hösten har jag inlett en 3-årig samhällsvetenskaplig linje på Kungsgård där jag efter det första året väljer en ekonomisk inriktning i kursprogrammet.
Det blir mer pluggande på gymnasiet men tiden till min golf ska inte påverkas nämnvärt.
Min framtid ligger förhoppningsvis inom journalistiken, helst som en sportjournalist."
DIKT AV ING-MARIE
"Om jag tar ordboken och tar alla ord som låter knepiga, då blir det nog höga betyg."
Helge
På fredag har jag tre alternativ:
1) Åka till Stockholm.
- Det kommer sluta i shoppingkassar och utgång. Inte bra. Jag borde spara pengar.
2) Åka gokart.
- Det kommer sluta i skadeglada gapflapp. Inte bra. I Spanien kunde jag inte ens träffa körbanan med hjulen.
3) Bada jacuzzi och spela poker.
- Det kommer sluta i torr hud och förnedrande syner i all in-situationer. Inte bra. Får jag fyrtal i nior sitter alltid nån jävel med fyrtal i tior.
Kontentan: kanske ska ta det platanos tranquilos på hemmaplan istället. En stillsam helg – det var länge sen. Men kvalitetstid med mig själv låter nästan som en yrkesskada.
1) Åka till Stockholm.
- Det kommer sluta i shoppingkassar och utgång. Inte bra. Jag borde spara pengar.
2) Åka gokart.
- Det kommer sluta i skadeglada gapflapp. Inte bra. I Spanien kunde jag inte ens träffa körbanan med hjulen.
3) Bada jacuzzi och spela poker.
- Det kommer sluta i torr hud och förnedrande syner i all in-situationer. Inte bra. Får jag fyrtal i nior sitter alltid nån jävel med fyrtal i tior.
Kontentan: kanske ska ta det platanos tranquilos på hemmaplan istället. En stillsam helg – det var länge sen. Men kvalitetstid med mig själv låter nästan som en yrkesskada.
måndag, december 04, 2006
Flexa lite?
Doh. Jag försöker författa någonting matnyttigt om breddidrott men allt som fastnar på näthinnan är finhackad rödlök, Romance-parfym och busigt glittrande ögon.
Jag borde ta en promenad och rensa i arkivet. Hoppas inte chefen misstycker.
Jag borde ta en promenad och rensa i arkivet. Hoppas inte chefen misstycker.
Tankad hjärna
Jag har rätt mycket i huvudet i dag. Lyckades bland annat sätta på kokplattans tia utan vatten i kastrullen. Ett under att denna lägenhet fortfarande inte är eldhärjad.
Bäst att återvända till köket. Inget sugen på bränt fullkornsris just nu.
Bäst att återvända till köket. Inget sugen på bränt fullkornsris just nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)