Objuden nattgäst

Den ironiska uppercuten träffar mig klockrent i ansiktet. Som en mental blåtira. Som en psykisk fläskläpp. Som på ett fiktivt oläkt stygn.
Mitt senaste blogginlägg fyllde sitt syfte i 14 timmar. Sedan landade det en tjej i drömmen igen. Och tillbaka på banan välkomnar vi: X1.
Hon har inte spökat på ett tag, hållit sig borta från avspärrningarna, haft besöksförbud i min hjärna.
Visst – jag har kommit över henne. Det skedde i många olika etapper men jag kan peka ett specifikt finger på när hon verkligen slutade existera som en påfrestande vålnad. Hösten 2007. Fuengirola. Här skrev vi ingressen till vår berättelse, här stängde jag igen boken.
Jag satt på en balkong och lät pekfingertoppen flyga över mobiltangenterna. Det handlade om minnen, om svunna tider, om nu och då men också sen. I ett SMS på nästan 1 300 tecken sade jag adjö. Jag citerade ett kort utdrag från Tidvis och jag citerade ett längre utdrag från tankar jag själv producerat och burit med mig.
När meddelandet levererats tryckte jag kinden mot huvudkudden och somnade snabbt som en vagabond redo att gå resa vidare.
Och det gjorde jag.
Men i natt var hon tillbaka och jag vaknade med en klump i magen. Med ett för mig symboliskt självplågande plockade jag fram hennes mejlmapp och läste det sista brevet innan vi bröt.

"----- Original Message -----
From: Xxxxx Xxxxxxxx
To: xxxxxx.xxxxxxxx@telia.com
Sent: Wednesday, March 02, 2005 10:26 PM

HEJ!
Skulle vilja skriva hela natten om allt möjligt som hjärnan sprutar ur, om hur mycket jag tycker om dig, hur söt du är, hur bra jag trivs i ditt sällskap, hur stolt jag är över dig med dina enorma arbeten och nu även detta på aftonbladet..... jag skulle kunna skriva om mina dagar här nere, snöovädret, sommaren som snart är påväg och tja ALLT.... men nu sitter jag vid ett modem som knappt klarar av att leverera mail innehållandes tio meningar så jag måste fatta mig lite kortare än så.

Det jag då passar på att säga är förstås, JAG ÄLSKAR DIG och SOV SÖTT GULLET!

Kyss, från mig, lilla mig!"

Hur jag än läser och hur jag än vrider på det kan jag inte se annat än ord utan mening, bokstäver utan syfte.
Hon får inte återvända. Den dörren är stängd. Hon är inte välkommen tillbaka.
Hejdå.