Framtidens ögon

Ett rödsprängt öga är min kavaljer i spegeln. Ett lysrör i badrummet försummar nattens oroliga himmel och kammar lördagens lugg åt sidan.
Det promille som flutit ut i blodet och som skulle vara min tillfälliga räddare har blivit ett kroppens toxin som nu plötsligt befriar alla negativa impulser. Jag släpper ut allting, låter väggarna förvara mina känslor.
Det blir ingen utgång, jag orkar inte möta vimlets ögon.
Snart ska jag gå till sängs med plågornas brynja. Värkens rustning saknar koden att förlösas, ensam ska jag möta ensamheten och grubblandet.
Som spöregn ska saltet tappas över kinderna. Anletssidor som är mjuka av ansiktskrämen och fläktar Lacostianskt av rakvattnet men som i övrigt är ograverade av kärlekens sommartänder.
Svedan är nattens kappsäck som jag bär med hjärtat, det som en gång pulserade av hopp och ljusa prognoser men som i dag har brakat samman och utgör ett fett error.
De är skrivna med missmodets tecken.