När jag vaknar är halva sängen ockuperad. I djupa suckar drar hon in andan och skjuter omedvetet huvudet åt sidan. Favoritkudden har bytt ägare.
Jag vill bara titta bort. Snurra tiden tillbaka. Vakna själv.
Men nu tvingas jag stå mitt kast. Jag har bäddat situationen med ett obekvämt täcke och får skylla mig själv.
Jag var i behov av värme, av närhet, av någon. Så jag svarade på det sena SMS:et. Jag klarade inte av att bli bekant med natten på egen hand.
I flera månader har jag avstått ifrån att gå och lägga mig med tjejer jag inte är intresserad av men på några minuter bröt jag löftet och svek mig själv.
Allt för priset av ett mättat närhetsbehov.
Nu ligger hon här och andas tungt, tjejen som inte utmanar mig verbalt, som inte stimulerar mig intellektuellt, som knappt ens attraherar mig.
Det är ett slags utnyttjande, ett exploaterande av en människas tid och jag skäms varje sekund innan jag åter blir själv i lägenheten.
Vi talar om meningslösheter och om ingenting innan vi frukostlöst säger hejdå. "Jag måste iväg och träna", skyller jag på.
Hon nickar misstroget och stänger igen dörren.
I sovrummet ligger favoritkudden skrynklig och symboliserar min karaktär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Baaaaahh... Jag vet känslan och den är ingen skön start på dagen.
Hela det här inlägget andas guld och du blir en favorit. Det känns alltid lite sårigt att betrakta sig själv utifrån... särskilt när man fattar beslut mot det och den man "egentligen" är... lite av fingrarna-i-halsen-känsla... Mycket välskrivet och sant.
Så det kan gå... Men vi gör ju inte alltid det som är bäst för oss själva, och tvärtemot vissa verkar ju herrn här ha ett samvete!
Inre rum,
Tack. Verkligen. Det värmer.
En singelmamma,
Ja, men i dag är samvetet inte helt rent.
Under alkoholens influenser kan vad som helst hända, men hurtigt att gå o träna efter en sån natt ;)
Skicka en kommentar