De två korten i handen sade mig ingenting. Knekten i hjärter och åttan i klöver utgjorde två stora frågetecken. Hur jag skulle reagera och agera hade jag ingen aning om.
Betänketiden höll på att gå ut. Någon snackade om att jag var under the gun, en annan frågade om jag vågade attackera mörkarna, en tredje hävdade att han hade en tell på mig.
Alla stirrade på mig. Och jag begrep ingenting. Termerna lät som hämtade från en Astrid Lindgren-roman. Jag var vilse som en amish i storstadsmyllret, som en indier i skid-OS. Pokermiljonären på andra sidan bordet förklarade att jag var tvungen att satsa eller lägga mig. Så jag lade mig. Rätt eller fel? Jag hade verkligen ingen aning. Ansiktet var febermossigt, pulsen tickade upp som av mjölksyraträning. Att två små kort kunde framkalla så många tankar och känslor…
Omkring 100 000 spelade händer senare ler jag åt min första pokerupplevelse. Jag betraktar mig fortfarande som en nybörjare men jag kan termerna, jag känner igen världsklasspelarna och jag vet hur jag ska agera i olika satsningsmönster.
Jag spelar poker som jag lever livet. Tålmodigt väntar jag in de bra korten på handen, och när jag väl känner tryggheten är jag beredd att satsa.
När jag är på dåligt humör, däremot, fungerar pokern som en aggressionsventil. Då är jag den jag inte är vid sidan av datorn. Jag spelar angreppslystet och struntar i följderna. Jag går för fort fram, förlorar större potter och ger mig på musen som om det vore en sandsäck.
Att inga pekdon ännu förstörts får snarare ses som ett tecken på att min kastarm aldrig blir aktuell för ett mästerskap i slägga än att jag tappat många potter.
Det finns ett ord för den känsla då man spelar vårdslöst på grund av tidigare förluster. Det kallas tilt.
Microsoft Word och poker har uppenbart aldrig korsbefruktats. Stavningsprogrammet undrade precis om jag inte menade ”tält”.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"Jag spelar poker som jag lever livet. Tålmodigt väntar jag in de bra korten på handen, och när jag väl känner tryggheten är jag beredd att satsa." Åh... det där skulle jag behöva brodera i korsstygn och hänga upp på väggen för daglig dos. Om jag bara kunde brodera... :o) Kloka tankar och ord, fler borde tänka så.
Själv kan jag knappt se skillnad på hjärter och spader. Vet därimot hur man spelar klädpoker fast jag förlorar alltid och tydligen finns får man inte spela det på krogen. Jag har både otur i spel och i kärlek. måste bero på att jag är en blond brunett...
Men, jag kn ju brodera ialla fall, det ger väl pluspoäng? Kan både kors och stjälkstygn om jag får skryta lite...
Inreum,
Jag vet inte om det är så klokt. Just att jag är så sargbenägen och bara spelar "säkra kort" gör mig sårbar. Jag borde våga släppa loss lite mer.
En singelmamma,
+++++ för att du kan brodera. +++++ för att du förlorar i klädpoker.
Skicka en kommentar