Inlägg om pålägg

Lukten av jordnötssmör trycker bryskt ned två fingrar i halsen. Jordnötssmöret stinker död. Morfars död. Jag vill kräkas.
Frukosten var bara halväten när telefonen ringde, smörgåspålägget fortfarande kladdigt då mamma lyfte luren.
Hennes ansikte växlade färg på en sekund. Någonting var fel.
Morfars serveretur satt perfekt på baslinjen då kroppen plötsligt sade ifrån. Han föll ihop som en trasa. De vita kläderna smutsades ner av gruset. Livet förorenades av döden.
Mamma var blek när hon berättade vad som hade hänt. Rösten skar sig. Själv satt jag tyst på stolen i köket och stirrade på mackan. Den jävla mackan. Varför skulle jag bryta rutinerna och testa det amerikansksockriga pålägget just i dag? Hade morfar mått bra om jag ätit rökt skinka och Herrgårdsost som vanligt?
Smöret gav mig kväljningar, då som nu. Men hur jag än vrider magen ut och in får jag inte morfar tillbaka. Inte ens nio år fick jag med honom.
När jag av olika anledningar broderar minnen med ord, nämner farmors IFK-intresse, mormors slarvsylta, morfars vattenflygplan eller farfars bilintresse, så planerar mamma och pappa flyktvägar med ögonen.
Döden är ingenting vi diskuterar i vår familj.
Själv tänker jag på den nästan varje dag. På jordnötssmör, tennisplaner och om folk som ryckts ifrån mig för tidigt.