Om fem timmar sitter jag på ett flyg till sydligare breddgrader. Två schizofrena delar slåss om uppmärksamheten. Den ena sidan längtar till Spanien. Den andra sidan skriker att tajmingen är kass och kommer spoliera det lilla som jag och Frackles byggt upp under de här två intensiva dejtingveckorna.
Jag hoppas inte att hon har tappat intresset när jag är tillbaka igen.
Framtiden väntar som ett osett facit.
Syrrans två döttrar har resfeber. För bara några minuter sen bevisade de att släktens gener är fortsatt begåvade:
Julia, 5: "Tror du att flygplanet är större än vårt kök?"
Amelia, snart 2: "Näää, det är som en smörkniv ungefär!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, men det är det ju om man står på marken och tittar upp! Smart kid!
Och Frackles är kvar när du kommer hem.
Jag är fortsatt övertygad om att det enbart är positivt att du åker iväg, så koppla av och njut.
Det blir freckles och du, det säger min intuition och den har aldrig haft fel, typ.
Om hon är nåt att ha borde hon inte tappa intresset så fort. Men du skriver inte hur länge du är borta. Om det är ett halvår har hon nog rätt att tappa intresset ändå.
Hon kommer finnas kvar! Jag instämmer helt med föregående talare =)
Var i spanien ska du?
Oj. Här tror alla på kärleken, ser jag. Så fint. Då ska jag hålla käft och säga GRATTIS! ;o)
Sofia,
Några nya kommentarer till Fröken Frackles på lager?
Otuff,
Hoppas du har rätt.
Cliff,
En vecka... men det kändes som ett halvår.
Mosstrollet,
Tack för uppmuntran!
Jag var på Mallis med familjen. När kommer din nästa Spanien-betraktelse? Och när är det dags för tv-inhoppet?
Inre rum,
Man måste våga tro. Sen om verkligheten och hoppet skakar hand - DET är en annan sak.
Skicka en kommentar